Kapitel 4

117 4 2
                                    

Jag blundade och funderade på hur det hade varit om jag varit som alla andra, det var en skön känsla att ha många vänner att vara med istället för att vara ensam varenda natt. När jag gick ut från toaletten stog en stor klump av personer framför mig. Jag var tvungen att knuffa till dom och springa till klassrummet för att inte bli skadad, det var precis vad jag gjorde. Jag satte mig på min gamla vanliga plats bredvid Frida. När Frida kom sa hon direkt
-nammen tjena fetto
-tack för den
-det var så lite så fetto
Jag ville inte gråta men en tår bara föll ner för kinden.
-ska lilla Tilda börja gråta nu?
-du är lika liten som mig, så säg inte något
Allting blev tyst, när skolan var slut, trängde jag mig för att springa hem, ett helt gäng sprang efter mig, denna gång hann jag inte. De puttade mig så jag trillade på asfalten, sen sparkade de mig i magen, sen huvudet sist smalbenen. När de var klara sprang dom därifrån, jag fick så många sår, tårarna var för många för att komma fram. Jag reste up mig försiktigt, det värkte i hela kroppen. Jag gick haltandes hem, när jag kom hem satt mamma och pappa beredd med telefonen. Jag försökte stänga dörren så tyst som möjligt det funka, men just då behövde jag nysa så de märkte mig och mamma sprang förskräckt till mig och hämtade plåster. Jag var alldeles blodig..

Tilda som mobbadWhere stories live. Discover now