Den nya familjehemmet gjorde allt för att jag skulle börja slappna av, men jag tänkte bara "undra hur länge dem kommer vilja ha kvar mig här då"
Jag började även en ny skola. Första dagarna pratade ingen med mig, folk gick förbi mig med antingen ett ansiktsuttryck som ville spy eller ett hånande ansiktsuttryck men jag förstod inte varför. Vad kunde lilla 11 åriga jag gjort?
jag vill bara påpeka att alla var, om man får uttrycka sig så, vita rikemansbarn. Efter 4 dagar när ingen märkt av mig hörde jag äntligen någon säga mitt namn i den ekande skolkoridoren.
- Ja, svarade jag tillbaka hoppfullt.
- Har du inte duschat på länge eller svarade den 11 åriga sminkade tjejen.
Just i de ögonblicket förstod jag inte riktigt vad hon menade, men jag förstod i allafall att det inte var någon komplimang. Dagarna efter fortsatte likadant, fler och fler hakade på tjejen och jag hade blivit det nya mobboffret. Jag berättade inte heller för det nya familjehemmet, jag orkade helt enkelt få misstankar på mig om att jag hade startade det hela.
Skolåret hade gått och jag hade bara lärt mig att låtsas som att jag inte hörde vad dem sa. Men desto mer tiden gick desto mer förstod jag vad dem menade med alla nervärderande kommentarerna.
Familjehemmet hade inte heller gett upp på mig än vilket jag var chockad över. Familjens barn som var några år äldre än mig hade jag kommit ganska bra överens med. Dottern som var deras äldsta barn hjälpte mig alltid med läxor, jag trivdes väldigt bra i hennes närhet, såg upp till henne. Hon var en stark människa, om man inte hade vetat att hon var 17 hade man kunnat tro att hon var 40 på det sättet hon pratade. Familjehemmet hade även en son. Han klickade jag bäst med utav hela familjen, jag själv hade aldrig riktigt varit en flickig person. Vi kunde ligga och slåss på golvet, men det bästa var att ingen av oss tog det seriöst.
Föräldrarna släppte jag in sist i min lilla mur. Pappan och jag hade samma grova humor och mamman kunde jag prata med om jag var ledsen, men dock aldrig om det som pågick i skolan. Jag hade börjat tro att det var mig det var fel på, börjat tro på vad dem sa i skolan.
YOU ARE READING
Jag och du 🧡
Short StoryDen här berättelse kommer handla om mig, mitt liv, mobbning och mitt kärleksliv Jag hoppas och tror verkligen att ni kommer att gilla den!