Rädslan vid huset

2

"Det står ännu en skepnad framför mina ögon som går närmre mig"
Hon visar ett tecken på att jag ska vara tyst, hon tar fram en yxa och går mot mig. Hon tar ett grepp om min axel och ska huga mig men precis innan hon träffar mig med yxan försvinner skepnaden. Jag börjar skrika, alla glor på mig som om jag var knäpp. Jag tittar ner i marken. Jag känner känslan i axeln, det svider. Jag drar tröjan lite åt sidan och tittar om det är ett sår, jag ser 4 raka blodsår som går ändan ner till ryggens slut. Jag börjar gråta och Kajsa går mot mig och tröstar mig.
-vad har hänt?
Jag drar ner tröjan igen, inget sår är där längre.
Hon ler och börjar småflina mot mig.
-vadå, det var ett..ett..sår..s..där...
-mm säkert, du vill bara ha uppmärksamhet...
Hon går sin väg inåt, jag hör ett skrik då alla springer in då vi ser blod på golvet. Kajsa ligger ner och storbölar. Ingen bryr sig, jag torkar up blodet och låter Kajsa gråta på golvet.

Kajsas perspektiv:

Det svider så mycket i magen som om något har flugit in i den, något vasst. Varför bryr sig ingen. Jag fattar inget längre, inte ens mira bryr sig, hon är ju min bästavän. Juste jag sket i henne. Jag ställer mig upp igen fast faller igen. Läraren kommer in och tröstar mig. Hon sätter sig i gamla soffan med mig.

Miras perspektiv:

Jag går upp på rummet då alla kör sanning eller konka. Edvin i klassen frågar mig
-sanning eller konka?
-sanning
-har du känslor för mig?
-aa eller nej eller kanske, typ ja..
Alla börjar skratta och Edvin tittar glatt på mig och vi alla hör steg utifrån dörren.
Ali ställer sig upp och går mot dörren och tittar, han ser...
_____________
Vem är det han ser? Jo nästa kapitel får ni veta. Förlåt för kort kapitel men måste hinna upptadera min andra bok, Tilda som mobbad. Puss & kram /josse ❤️