Inte som jag trodde | Fs

1.

- "Men åh, nej." Mumlar jag och slänger kudden på Emilias huvud. Hennes hår blir lätt rufsigt och hon ger mig en sträng blick fast man kan se att hon är full av skratt där inne. Ett skratt slinker ut ur min mun och Emilia skrattar också.
- "Men kom igen," Säger Emilia allvarligt och rycker på axlarna.
- "Jag har inte pengar för nån klänning." Säger jag. Hon ler och jag besvarar leendet.
- "Jag betalar, så då betyder det att du kommer på festen?" Säger Emilia glatt. Jag nickar lätt och tar bort några hår slingor som har hamnat i ansiktet på mig. Hon börjar ivrigt hoppa upp ur stolen hon sitter på och drar mig upp. Eftersom Emilia är min friendoo. (Bästis.) så går jag på festen för hennes skull men annars skulle jag inte gå på den jäkla festen.
- "Vart ska vi?" Säger jag och ropar hennes namn flera gånger eftersom vi springer ner från trappan och håller på att ramla.
- "Till affären?" Säger hon och vi går till butiken. När vi är framme slänger hon bak sitt blonda hår och vi går in genom de automatiska dörrarna som öppnar av sig själv. Hon börjar genast springa till nån klädhylla och ser på olika klänningar. Hon vinkar lätt på handen som visar att jag ska komma till henne. Jag går till hennes håll och hon visar mig en silvrig kort klänning som slutar ända ner till rumpan. Hon tar fram några rosa klackar som betyder att jag ska ha på mig de. Min blick fastnar på den korta klänningen och hon ger mig en blick som betyder ska-du-säga-något, blicken.
- "Nej Emi," Säger jag skakar på huvudet.
- "Jo Cassi." Säger hon och nickar. Ett bubblande skratt slinker ur min mun. Hon ler och nickar på huvudet åt omklädningsrummet. Jag suckar och tar klänningen och klackarna och börjar gå mot omklädningsrummet. När jag tagit på mig kläderna känns klänningen väldigt tajt asså VÄLDIGT tajt och klackarna är för höga. Emilia klappar händerna och nickar förtjust. Jag ger henne en äcklad min och hon skrattar. Efter att min bästis tjatat på att vi ska köpa klänningen så ger jag upp. Vi börjar gå mot kassan och kassörskan börjar trixa och fixa och såna där grejer som kassörskan gör. Emilia betalar med sitt bank kort och vi tar påsen med kläderna i och går ut genom dörrarna.
- "Hur mycket kostade det?" Säger jag nyfiket.
- "3678." Säger hon och kollar på kvittot hon fick. Jag tappar andan och kollar förskräckt mot henne.
-------------------------
ok det där var dyrt och att betala med sin bank kort .. oojoj. Men tack för att ni/du läste och följ mig! Ha en trevlig helg också! (: