Ria andades sakta in och ut. Hon låg och halvsov i mörkret i sitt vanliga rum. Ljudet av regnet utanför nådde in i hennes drömmar så som ljuden från de förbipasserande bilarna. Hon låg stilla i sin säng och försökte desperat sova. Digital klockan på skrivbordet visade att klockan var 23:55, fem minuter i midnatt.
Varför kunde hon inte sova? Bara ligga och blunda i det oändliga. Fyra minuter i midnatt.
Hon vred sig i sängen, lade kudden tillrätta och blundade. Tre minuter i midnatt.
Hon drog täcket över huvudet och kröp ihop till en boll. Två minuter i midnatt.
En särskilt stor och skakig bil åkte förbi och Ria satte händerna över ögonen. En minut i midnatt.
Klockan borta i köket slog 12 med tolv svagt klingande slag. Ria låg stilla. Plötsligt oförmögen att röra sig. En hemsk känsla av att någon stod bredvid henne kröp sig in i henne och skickade rysningar längst ryggraden. Efter en stund slappnade hon av lite.
-Bara inbillning, sa hon sig. Men ett ljud fick henne att stanna igen. Ett ljud som fick henne att stelna helt av skräck.
Andetag. Låga och regelbundna andetag. I tio minuter fortsatte de. Lika tysta och stilla som innan. Precis när Ria trodde att hon skulle bli galen hoppade hennes hjärta upp i halsgropen av skräck. Någon talade. Eller rättare sagt några.
"Är det den?" Frågade en mörk röst.
"Nej, den är inte vaken" sa en annan mer hes röst.
"Ingen tid för misstag" konstaterade den första rösten.
"Om den varit vaken hade jag märkt det" sa den hesa rösten lite irriterat.
Det var då Ria insåg att hon var "Den". Hon fick kalla kårar och motstod en mycket lockande tanke på att skrika efter hjälp.
"Ingen natt ingen tid" sa den första rösten.
"Inte vaken" sa den hesa rösten, och därmed var de borta. Andetagen, rösterna, känslan av att vara iakttagen allt var borta. Ria låg blickstilla i ytterligare tretton minuter tills hon fick kramp av att spänna sig så länge. Efter några minuter fyllda med oroliga tankar somnade hon och sov utan att drömmarna störde.
----------------------------------------------------------------------------------------
Hej! Tyckte ni om det här? Jag vill bara säga att jag inte har slutat med Drakar Och Trolldom utan börjat på en till bok. Den här boken kommer inte att ha särskilt långa kapitel eller många roller för att jag vill lägga mer energi på den andra boken. Hoppas det är ok och att ni tycker om den här!
YOU ARE READING
De mörkas förbannelse
FantasyRia, en flicka på fjorton år, är inte som andra. Det är inte bara det att hon gillar andra saker eller pratar konstigt; hon har en gömd kraft en som inte ens hon vet om. Tretton dagars efter hennes födelsedag börjar hon skymta mörka gestalter i ögon...