Det var inte meningen.

En helt vanlig dag

Jag vaknar när solen lyser upp mitt rum genom rullgardinen. Jag försöker öppna mina ögon men dem är fortfarande stängda. Jag somnar sakta igen men kommer sedan på att jag har praktik idag. Jag rusar upp ifrån sängen drar på ett par jeans från cubus som säkert har legat i garderoben i 100 år. En vit tröja från tessie och mitt hår hamnar i en vanlig hästsvans som vanligt. Jag lägger på lite mascara och fixar till mina ögonbryn. Jag brukar inte sminka mig så mycket för att det försvinner ändå när man blir svettig. Jag skiter i frukosten och springer till bussen. Jag känner hur klockan tickar och att jag förmodligen inte kommer att hinna till bussen. Jag flåsar i solen med vinden i mitt hår. Allt jag tänkte var att jag måste hinna till bussen annars kommer jag inte till skolan. Nu förtiden när mamma bytat jobb är det en vana att springa till bussen, det är bara jag hemma när jag vaknat och därför finns det ingen plan B. När pappa var arbetslös kunde man alltid gå hem igen om man missat bussen för att då finns det en varm bil som väntar på att åka till skolan. Jag hinner precis till bussen den stannar sakta in och jag tar fram busskortet ur fickan. Jag får en bra plats brevid en ung kvinna som läser en bok. Jag sätter I hörlurarna och det ända jag känner är en hemsk andedräkt, som om att någon inte borstat tänderna utan fortfarande har den andedräkten men har när man vaknar. Jag sitter med klökningar tills hon äntligen går av bussen men då är det ändå bara 2 hållplatser kvar tills jag går av. Jag tar ut hörlurarna och lägger dem i väskan. Det har börjat ösregna ute och jag har varken paraply eller luva på jackan som tur är finns det en bro precis på hållplatsen. Jag springer av bussen och sätter mig under bron. Jag kommer oftast väldigt tidigt till skolan nästan 40 minuter så jag har tid att sätta mig under och titta instagram och snapchat. Efter 30 minuter har det slutat regna och jag börjar gå mot skolan. Jag tar min väska över axeln och börjar gå mot skolan. Det börjar åska och det slår ner en blixt lite längre bort. Jag tänker att jag säkert klarar av att gå till skolan utan att det börjar regna eller i värsta fall få en blixt på mig. Jag går över det öppna fältet och en blixt slår ner. Jag känner hur jag skakar till och faller i det gröna höga gräset.
* * *
Jag vaknar upp I skolan hos skolsyster. Jag ligger på den lilla sängen med en stor hjälm över huvudet och ner på halsen. Det känns precis som att jag hade tappat anden och jag börjar skrika. Ingen är I rummet förutom jag, allt jag känner känns som att någon stryper mig. Jag skriker ännu än gång och min mentor kommer rusandes in i rummet.
Hur går det Wilma?
Jag skriker ännu än gång
Så ta det lugnt det är bara en sak som ambulans männen satte på dig så att du inte ska få någon mer allvarlig skada.
Men...
- Såja inte prata det kan förstöra din röst
Jag får inte göra något just nu förutom att ligga på den hårda sängen med en stor sak på huvudet.
●
●
●
●
Tack för att ni har läst detta första kapitlet. Det blev inte så långt för att jag ville att första kapitlet skulle komma ut idag så att ni inte behöver vänta längre. Ha det bra! PS. Ge mig gärna exempel på vad ni vill höra i nästa kapitel