Det var inte meningen.

Äntligen

Efter ca 2 timmar fick jag gå hem. Alla hade redan slutat och jag var ensam kvar.
Jag mötte några lärare påväg ut till den stora porten. Jag ringde mamma och hon kommer och hämtar mig.( Pinsamt om jag sitter på bussen med det skyddet runt halsen) jag hoppar in i den svarta Volvon och mamma tittar på mig och en tår rinner ner för hennes kind.
Jag fattar inte varför de inte tog dig till sjukhuset.

Jag vet, och ingen sade hur länge jag skulle ha det här skyddet
Mamma startar bilen och kör ut mot den stora motorvägen. Jag vill bara hem nu så att jag kan ta det lugnt utan några problem i huvudet.
Jag måste berätta en sak Wilma. Sa mamma och lutar sig tillbaka i sätet

Aa?

Du ska bo hos din moster de främsta månaderna

Vänta,va? Jag känner inte ens henne!

Hon är jätte snäll jag lovar

Jag lutar mig mot stolen och tittar ut genom fönstret på dem gröna björkarna.

                                   * * *
Köttbullar, brunsås och potatis står på bordet. Jag sätter mig ner mittemot mamma. Jag petar i potatisen men jag äter inget.
Varför ska jag vara hos Sandra? (Moster Sandra)

Jag ska åka och plugga i Norge

Vart ska du bo då?

Jag ska bo i din mormors gamla stuga

Jag doppar en bit potatis i brunsås men det är det ända jag äter sedan går jag in på mitt rum.
Jag vaknar upp dagen därpå men skolan blir det inte. Jag får stanna hemma för att jag kan knappast göra något i detta dumma skyddet.  Jag flyttar imorgon, och jag ska inte gå klart 3an på gymnasiet. Jag kommer åka tbx och ta studenten men inget annat ska jag göra. Jag började packa ner kläder i en stor resväska. Jag fick packa ner kläder i en resväska smycken,parfymer och smink i en resväska. Jag tog nästan med hela mitt rum till Sandra. Jag gick och la mig tidigt den kvällen för att bussen till USA går tidigt imorgon. Jag vaknar av ert surrande ljud klockan 3 på natten. Jag stänger av klockan och går sakta upp ur sängen. Mamma kör mig till flygplatsen och hjälper mig till gate 24. Jag tog av nackskyddet igår innan jag gick och la mig så att jag va lite öm. Jag kramar om mamma och jag kan inte hålla mig till gråt. Jag vinkar på henne när jag går in i flyget.
Jag sätter mig och jag fick en plats vid fönstret. Jag tittar ut när de kör ut på flygbanan och när vi lyfter så pirrar det till i magen.
●
●
●
●
Tack för att ni har läst kapitel 2 av denna nya berättelse. Nu i början vill jag att boken ska komma igång så det blir inte så långa kapitel men jag lovar att de kommer bli längre när vi närmar oss kapitel 7 kanske. Och när vi blir lite mer läsare. Jag kan lova er redan nu att vid 100 läsare får ni en överaskning. Kommentera gärna vad ni vill ha isåfall. Va inte rädda att kommentera jag gillar när ni gör det