Jag vaknade upp igen och allt var ljust.
-var är jag?
När jag fick tillbaka synen såg jag en lång trappa.
Jag gick upp en bit, det var så mjuk.
Vad den gjord av moln?,var jag i himlen?
Allt var bara konstigt!
Trappan var lång och jag var trött.
När var jag framme?
Det var som jag gick i rymden och aldrig kom fram.
Tillslut när jag skulle ge upp såg jag ett ljus.
Jag såg en kvinna med ett stort leende.
-Hej, jag heter Sara.
-Hej, sa jag med förvånad röst.
-Var är jag och hur kom jag hit.
Hon skrattade tyst.
Hon hade en fluffig vit klänning och lockigt hår.
Sen såg jag det, bakom den vita klänningen gömde det sig ett par stora vita vingar.
-Du är i himmelen, vist är dom fina.
-Vadå?
-Vingarna, se på dig.
Jag såg en vit söt liten klänning och ett par tunna strumpbyxor. Mitt hår var lockat och i håret satt en liten rosett.
Helt plötsligt såg jag mina fötter lyfta.
-Hjälp!!!!!!!!!!
-Den är ingen fara!,du flyger.
Jag flög, jag kunde inte tro att det var sant.
Men jag flög faktist.
Sen åkte jag sakta ner igen.
När jag tittade bak såg jag ett par små vingar.
-Du är i himlen nu,sa Sara.
-Himlen!!!!!, Är min syster här.
Din syster?,vad är hennes namn?
Klara heter hon!
Hur ser hon ut?, frågade Sara!
Hon har ljust hår med vackra bruna ögon.
Jaha!, den Klara men då vet jag var hon är!
Du förstår det finns så många klara här!
Va bra men vet du var hon är!
Ja hon skulle till blomsterdalen.
Bakom kaninernas skog.
Tack!
Men vänta jag glömde en sak!, sa Sara.
Akta dig för djävulens män dom tar dig till djävulen!
Okej jag ska vara försiktig.
