WE

NEJ

Jossan älskar Jakob. Det ser man. Och han älskar henne. Tror hon. Men jag ser något annat.

Dom har varit tillsammans i ett år. Jossan har aldrig varit så glad förut. Och jag har kännt hänne sen dagis. Sen jag va 4. Vi går i samma klass. I 6:an. Hon är 13 och Jakob är 14. Han går i 8:an. Men en dag hände något. Det kom fram en kille till Jossan. Han heter Hampus. Han går också i 8:an. Han tog tag i jossan och tryckte in henne mot väggen och sa: jag vet att.du gillar mig. Säg de bara.!
Jossan:Nej! Jag gillar inte dig. Fattar du trögt elle?
H: Discot då?
J:de va då! Jag har redan en kille!
Hon tog tag i hampus och slängde bort honom, och ho sprang iväg.

Nästa morgon när hon skulle gå till skolan så kom Jakob fram till henne ich gav henne en kram. Han sa att han älskar henne, men att han inte har en lika stor känsla för henne längre. Hon bara stog där och tårarna börjar komma. Hon vänder sig om och går och sätter sig vid ett bord med Ebba och Paulina. Jag tittar på henne och ser att hon gråter. Jag och Ebba ställer oss upp och går till henne och kramar om henne. Hon säger vad som har hänt. Vi sitter i matsalen och pratar länge. Efter en stund så komner Jakob fram till Jossan och säger: Jag klarar inte av att inte va tillsammans med dig. Vill du fortfarande va tillsammans så gör vi de. För att jag vill det!
J: Jag vill självklart!<3
Jossan ställer sig upp och Jakob och Jossan går fram till varanndra och kramas. Efter de så ville Jakob inte ta risken att göra slut med Jossan. Han älskade henne verkligen henne. Och Jossan kände samma sak.

(Jag är Paulina.)