När ödet vänder

0.1

*Emmies pov

Jag vaknade av alarmet jag hade satt på min mobil igår kväll. Mina ögon sved när skärmen lyste upp rakt i mitt ansikte. Jag tryckte av alarmet och gnuggade mig i ögonen. Skolavslutningsklänningen jag skulle ha på mig den dagen låg på golvet. Jag reste mig upp ifrån sängen och kände min lurviga vita matta mot mina fötter. Snart hade jag klätt av mig mitt marinblåa pyjamaslinne och mina vita mjuka shorts, och hunnit satt på mig min vita, ganska korta spetsklänning. Jag satte på min hårkrans med ljusrosa rosor i mitt hår. Strax hade jag också kletat på mascara, rouge och concealer i mitt ansikte. Min mobil plingade till.

Från: Maja: Är du klar?

Jag svarade snabbt.

Till: Maja: Om 10.

Jag och min bästa vän Maja skulle träffas klockan 08:15 i en park lite utanför skolan. Klockan var 07:57. Skolavslutningen började vid 08:45.
Det tog ungefär 5 minuter att gå till parken. Jag gick med lätta steg nerför trappan och ut i köket. Mitt humör var ovanligt glatt idag.
- Godmorgon mamma! sa jag och gav henne en puss på kinden.
- Godmorgon min sångfågel! svarade hon och log. Hon satt vid bordet och läste tidningen. Framför sig hade hon en kopp kaffe. Jag gick till kylskåpet och tog ut mango-smoothien jag hade gjort igår kväll. Jag tog med mig den och gick ut i hallen och tog på mig mina vita ballerina-skor.
- Vi ses klockan 11 vid stationen då? ropade jag till mamma.
- Japp, ha så kul nu!
- Herrå! sa jag och stängde igen ytterdörren. Det hade blivit riktigt sommarväder ute. Solen sken och fåglarna kvittrade. Perfekt väder för en skolavslutning. Jag tog upp min mobil och såg att klockan var 08:11. När jag gick förbi Tims hus sved det till i magen. Han hade mobbat mig ända sedan sjuan när vi började i samma klass. Nu går jag första året på gymnasiet. Efter sommarlovet slipper jag honom. Jag börjar i en ny skola, till 2:an. Hoppas bara att folk gillar mig mer på den skolan än vad de här gillar mig. När jag kom fram till parken väcks jag ur mina tankar av Majas rop: Hej Em!
- Hej! ropade jag tillbaka. Jag sprang de sista stegen fram till Maja. Hon var i tid som vanligt. Klockan var 08:17. Vi kramades och började prata om sommarlovet. Vi skulle till Liseberg den 20:e juni tillsammans. Jag såg så mycket fram emot det. Maja hade varit min bästa kompis ända sen förskoleklass. Faktiskt den enda också. Ingen annan hade riktigt "klickat" så bra ihop med mig som Maja. Hon var någon man kunde lita på.

Så, här har ni första kapitlet av min bok:) Inte så händelsefullt kapitel men det blir bättre, i promise!