Hör mej hör mej mitt hjärte folk av staden Lotus till er har nu jag äntligen återvänt efter många år av vandring. Jag vandrat långt och länge och besökte städer så vackra som om det var byggt av gudarna. Jag har rest till länder som aldrig sett konsekvenserna av krig och länder som aldrig upplevt hur ett land kan frodas och blomstra i fred. Samlas nu omkring mej så ska jag berätta för om mina resor genom tid och rum. Det är historier om hjältedåd och hjärtesorg, Samlas omkring mej nu och häpna av de historier jag har samlat på mej. Till er som inte vet mej jag är och de verk jag redan skrivit ska jag presentera mej innan jag börjar. Mitt namn är Isias eller Historiernas eviga röst då många tycks tror att jag är odödlig och vandrat genom tidens alla tidsåldrar om det finns någon sanningen i frågan om min dödlighet, på den gåtan ska ni nu får svar. Nu vet ni vem jag är och den historia jag nu ska berätta kommer för evigt bli kvar i era minnen, låt mig berätta om dagen när jag blev skeppsbruten och låg inför döden men ödets gud hade andra planer. Som den enda överlevande flöt jag runt i dagar på en bit bråte utan hopp, förtvivlad om min egen överlevnad utan ett tecken på land. I dagar som blev till månader, som i sin tur blev till år, drev jag omkring hjälplös på det oförlåtliga havet. Mina krafter och mitt mod saktade för varje våg som krossade över mig. Många gånger var jag på randen till att ge upp, jag balanserade ifrån liv till död. Trots alla prövningar som naturen kastade på mig, vägrade jag att låta mig dränkas i havets djupa mörker. Det var just då, när jag nästan hade tappat allt hopp, att en oväntad syn dök upp på horisonten. En kvinna med lockar av guld och havsblå ögon klädd i en bländande vit klänning, lägg din hand i min och bli fri från dödens grepp. En vackrare varelse hade jag aldrig sett. Jag la min hand i hennes och frågade, vem är du?, säg mig ditt namn. I Sinom tid ska du få veta mitt namn och vem jag är men låt mej nu ta dej tillbaka till de levandes rike,
