En Hyfsat Bra Start

10 0 0
                                    

Jag vaknade på samma tid som jag alltid gör. Det är som in byggt i mitt huvud. Även på helger kommer jag vakna samma tid. Jag vet inte vad som är för fel med mig...det var en sak som var skillnad.  jag vaknade var det inte som det brukar vara... men mitt huvud snurrade så jag visste inte riktigt vad som hände över huvud taget. Jag blinkade med ögonen så jag kunde se bättre.

- "va i helvete är jag!?" skrek jag

Inget svar inte ett enda ljud som tyde på att det var någon annan levande person i detta rum. Det är kallt men jag är i en helt vanlig säng. Men det är bara betong väggar och inga fönster som släpper in något ljus. Men det är en gammal glödlampa som sträcker ut sig över vägarna. Va fan ska jag göra nu?. Det brukar vara personer som snackar om att jag har väldigt mycket otur. Jag brukar bara rycka på axlarna åt dom men nu börjar jag tänka att de hade rätt. Jag har säkert blivit kidnappad av en knarkare eller något. Bara för att livet slår mig med en stekpanna i huvudet om och om igen. Jag har bara varit för ignorant för att komma på det förens nu. Åtminstone gav han mig en säng. Vet du vad? Jag ska inte vara sådan. Det kan också vara en strong ass kvinna som jag blev kidnappad av. Då har jag inget att klaga på.

Jag tittar mig omkring igen fören jag kliver ut ur sängen. Den var bekväm och stor. Jag hade kunnat dö i den här sängen. Det säger jag ofta faktiskt. Jag vill dö lycklig, döm mig inte. I alla fall golvet var dusty musty crusty. Om du tänker kidnappad någon, ge dom ett fräscht golv herregud. När jag går om kring så känner jag hur dammråttorna dör under mina fötter. Hur dom plats till och sprids ut. Jag är inte normal.

I allt tänkande går jag till den ända dörren som existerar i detta rum. Jag skulle precis sätta min hand på den silvriga handtaget. Bara för att dubbelkolla att det värkligen var låst. Som då någon kom in. Jag gick från fötterna till byxorna sen överkroppen och sist till huvudet. Sorgligt nog det var inte någon väldigt muskulär kvinna. utan det var en väldigt muskulär man. Hans svarta hår hängde i hans ögon och den onödigt tighta vita tröjan som visade varenda centimeter av hans vältränade kropp. Dom blekta jeansen som passade hans stora lår muskler och ben perfect. Han var snygg. Kalla mig bög. Men han var ett undantag i mitt hjärta med bara kvinnor som Beyonce eller Jennifer Lawrence. Men nu var han där med. Hur jag reagerade? Jag sa något sånt här:

- "Whhhaa!!!"

Jag hoppade högt bakåt och jag stod i någon boxnings formation. Bara för att göra detta tydligt jag är en 16 årig pojke. Han är typ en 25 årig man. Jag är typ 181 cm. Han är typ 190+. Jag är ett sten kast från att vara en spinkig pinne. Medans han är formad som en grekisk gud. Jag kan inte ta han i en fight.

Jag såg hur han höjde ett ögonbryn åt mig. Sedan gick han närmare. Jag var pressad mot sängen och jag vill inte klättra upp på den för tänkt om han också gick upp på den. Då hade det varit ett väldigt obekvämt moment. Så jag stoppade när mina ben nudade sängen medans han fortsatte komma mot mig.

- "namn." Han sa det med en så mörk röst. Mitt svaga hjärta hoppade över ett slag.

Men jag var där och skakade som ett asplöv.

-"V-va?" Det var allt jag lyckades säga. Väldigt pinsamt, jag vet.

-"Ditt namn." Sa han igen. Det var inte ens en fråga. Mer som en befallning

-"Liam Jonasson walker. 16 år gammal. 181 cm i höjd. Blood grupp C." Varför sa jag allt det där? Jag kunde ha ljugit om mitt namn men istället sa jag typ allt om mig. Varför ska han veta men blood grupp? 

Han tittade på mig som att jag var galen. Jag klandrar honom inte för det. Han ignorerarde som tur allt jag sa och svarade istället med.

-"Liam?" Han sa det med exakt lika lite känslor som han har gjort under hela den här tiden. Har han känslor?

Jag nickade skräckslaget. Vad skulle jag ha gjort? Stripat? Liksom jag hade panic just då. Jag var inte okej. Om någon hade låtit mig prata så hade jag råkat säga Hella min lifs historia.

Mina grå stora ögon möte hans svarta seriösa. Jag kunde inte ta mina ögon från honom. Både för att jag hade säkert döt om jag gjorde och för att han är så snygg. Jag tar tillbaka alla gay skämt jag har gjort. I want him. Jag är nu ett bi. Vänta... Jag är nu en bi person. Varför tog dom samma ord som dom gul svarta, polen spridande, honungs skapande, insekterna? Huh? Ha olika namn Jesus. Även fast det är en förkortning. Aaa, jag tänker förmycket igen. Han ser ut som han redan är trött på mig.

"Varför... Varför... Kidnappade du mig?" Mina ben skakar och jag överdriver inte. Kom också på att jag sa varför två gånger.

Has llegado al final de las partes publicadas.

⏰ Última actualización: Oct 13, 2024 ⏰

¡Añade esta historia a tu biblioteca para recibir notificaciones sobre nuevas partes!

Är det verkligen jag som är felet? Donde viven las historias. Descúbrelo ahora