Jag minns när jag såg honom. Allra första gången, när han satt där i sin hoodie på cafeet där jag jobbade. Han hade mittbena och glasögon, och var djupt försjunken i en bok. Ett stort glas med chailatte stod på hans bord och ibland tog han en sipp. "Elin, den här lasagnen ska till bord 4, sa min kollega Molly och räckte mig en tallrik med rykande lasagne för att sen hjälpa en gäst i kassan. Bord 4, bord 4... okej Elin, ta det lugnt nu. Jag gick med nervösa steg fram till bordet där han satt och ställde ner tallriken. Han lyfte blicken från boken och log mot mig. "Eh..hoppas det ska smaka" sa jag och kände hur blodet steg i mina kinder och skapade en rosa färg på dem. "Tack!" sa han men släppte inte blicken från mig. "Tack själv" hörde jag mig själv pipa och han skrattade till. Tack själv? Elin, vafan. Killen skulle precis säga något men avbröts när Molly ropade på mig att komma och jag log lite ursäktande. Killen försvann in i boken igen.
"Mer verkstad och mindre flirtande med kunderna, Elin" sa Oscar, min andra kollega som var i tur med att ordna en takeaway-moccalatte åt en kund. Jag tittade förvirrat på honom. "Öh, va?" "Ja, tror du inte jag sett hur du stått och stirrat på lasagnekillen där borta de senaste tio minutrarna? Jag förstår dig dock, han är precis din typ, men du har tre stycken latte att göra" Jag himlade med ögonen och började skumma mjölk. Oscar fortsatte. "Gå fram och fråga om du kan ha hans tallrik, sen lägger du fram en lapp med ditt nummer i boken när han inte ser" föreslog han. Jag toppade latten med mjölkskum och ställde fram den till gästen som hade beställt, sen så vände jag mig mot Oscar. "Jag tyckte du sa att jag inte skulle flirta med kunderna?" Oscar ryckte på axlarna. "Han verkar ju vara intresserad av dig också, annars hade han inte kollat hit stup i kvarten" Jag vände blicken mot killen och hans ögon tittade in i mina. I nästa sekund vek han undan och stirrade ner i boken igen. "Awww" sa Oscar. "Men lägg av" suckade jag generat och vände ryggen mot honom så han inte skulle säga något om mina kinder som färgades mer rosa än vanligt.
Passet fortsatte och minutrarna gick. Jag gick för att starta en disk efter lunchruschen men när jag kom tillbaka var han borta, hans kappa också. Lasagnetallriken stod inte kvar utan han hade antagligen lämnat den på vagnen där man lämnade tomma brickor efter man ätit klart. Jag kände ett styng av besvikelse. Jag borde gjort som Oscar sa. Istället hade han hunnit gå, och jag visste inte ens hans namn, än mindre hade jag haft en riktig konversation med honom.
Men det kanske var lika bra. Liksom, för det första kändes det rätt oproffsigt att gå fram under arbetstid och sneaky ge en främmande kund ditt nummer. Och dessutom visste inte riktigt om jag var redo att ge mig in i något nytt. Mitt senaste förhållande hade inte fått något vidare bra avslut, och även fast det hade gått över en månad sen det tog slut var jag fortfarande rätt ärrad. Oscar var fast besluten att försöka få mig att dejta igen, och han hade redan försökt matcha ihop mig med två stycken i hans studiegrupp. Jag uppskattade verkligen att han försökte, för jag visste ju att han bara ville se mig lycklig. Han var ju trots allt inte bara en kollega utan även en av mina bästa vänner. "Åhnej, hann lasagnehunken sprätta iväg?" När man talar om trollen. Oscar la in en nybakad äppelpaj i en av montrarna. Jag stönade för mig själv. "Jag skrämde antagligen iväg honom, som vanligt" sa jag med en suck och fäste håret med en klämma därbak. Oscar fnyste. "Äsch, inte då. Med tanke på hur han såg på dig skulle det inte förvåna mig om han kom tillbaka imorgon också, bara för att få en skymt av dig" sa han uppmuntrande. Jag log för mig själv. Det lät precis som något jag skulle kunna göra om jag gillat nån, vilket Oscar också visste.
Dagen därpå jobbade inte Oscar, han hade tenta. Han var bara extraanställd för att hinna med studierna, till skillnad från mig som börjat jobba heltid. Någon lasagnehunk hade inte dykt upp än, till min besvikelse. Men sen så var klockan inte ens 9 än, lite tålamod fick jag allt ha. Jag serverade kaffe efter kaffe, hjälpte kund efter kund och timmarna gick. Då och då spanade jag mot dörren utifall att han skulle komma in. Molly sneglade på mig. "Väntar du på någon särskild, eller?" sa hon oskyldigt men hon dolde ett leende. Jävla Oscar, tänkte jag.
När klockan slog 12 var det dags för rast och jag gick till det lilla rummet som användes som personalmatsal. Jag la in resterna av laxpastan från igår i mikron och tryckte på startknappen, och sen kollade jag mobilen. Ett sms från Hedda, min rumskompis, som låg hemma med urinvägsinfektion och frågade om jag kunde ta med något från caféet påväg hem, några jobbmejl... mikron började pipa och jag tog ut den varma matlådan och startade ett avsnitt av Gilmore Girls, den ultimata höstserien.
Jag hade precis kollat klart ett avsnitt när en halvtimme hade gått, och det var dags att återgå till arbetet. Och när jag kom ut till kassan stod han där. Han beställde av Molly i kassan och jag kände hur min hals blev torr och mina ben började bli som gelé. Ta dig samman nu, Elin. Plötsligt vände han sig emot mig. Våra blickar möttes och han log när han såg mig. Det var där allt började. Det där jäkla leendet.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
