The Pit

Kapitel 1

Hej! Jag heter Alexia, men kallas för Alex. Jag är 20 år gammal och bor i staden Linköping. Jag tänkte berätta om när jag ramlade ner i gropen. Det var för 5 år sedan.....
- Alex! Maten är klar, ropade mamma nerifrån köket. Jag svarade med ett trött okej och släpade mig nerför trappan. Min mamma Maria, pappa Patrik och lillebror William satt och väntade på mig vid det vita matbordet. De hade dukat fram köttgryta med ris, grönsaker och bearnaisesås, Pappas favvorätt.
- Vad har du gjort hela kvällen? frågade mamma.
- Jag har bara ritat lite, mumlade jag till svar. Jag åt fort och sprang upp på mitt rum igen. Jag ville inte vara med och prata om Williams födelsedagskalas. Han fyllde 11 om tre dagar och han skulle ha barnkalas om en vecka. Mamma och pappa tyckte att det var värsta "big deal" att fylla 11, så de ville göra värsta grejen av de. Jag satte mig i sängen och tog upp min macbook i knät. "Gossip Girl" stod uppe, så jag kollade några avsnitt innan jag spelade lite spel. skolan hade slutat förra veckan så det var sommarlov. Mamma kom in i rummet.
- Alex, det är dags att sova nu, vi ska ju till stranden imorgon.
- Okej, ska bara skriva klart, svarade jag och knappade in de sista orden innan jag stängde ner datorn. Jag orkade inte borsta tänderna så jag drog bara av mig jeansshortsen och somnade. Nästa morgon väckte pappa mig klockan 8 och jag satte på mig min mintgröna bikini och drog på mig shorts och en T-shirt över innan jag gick ner till den framdukade frukosten. Solen hade smält smöret i burken och stolen var alldeles för varm för att sitta på.
- Alex, kan du inte hämta tidningen? bad pappa och jag gick ut för att hämta den ur brevlådan. Jag läste framsidan på vägen in och stannade innanför dörren. En 8-årig tjej hade försvunnit förra kvällen.
- Mamma, pappa! En liten tjej har försvunnit! Hon bor här i Linköping!
- Ojdå, det var inte bra, svarade pappa.
- Man kan gå skallgång i eftermiddag, kan vi inte gå? undrade jag.
- Men stranden då? klagade William.
- Men herregud! Stranden kan vi gå till imorgon! svarade jag.
- Ja varför inte, då hjälper vi ju till, sa mamma och pappa. Vi bestämde oss för att gå skallgång och åka till stranden dagen efter. När jag hade svalt den sista smörgåsbiten gick jag upp på mitt rum och skrev till min kompis Antonia:
Hej Anty! Har du hört om 8-åringen? Vi ska gå skallgång för att hitta henne! Kan du inte hänga me? Snälla! / XOXO
Hon svarade senare:
Jag kan tyvärr inte! Ska iväg till stranden idag, men lycka till ni! //puss puss<3
Jag blev lite besviken över henne. Jag övergav min stranddag också ju! Men jaja, hon bryr väl sig inte lika mycket som jag. Jag gick och väntade länge innan jag tillslut satte mig för att vila i soffan. Tänk så skulle vi hitta flickan? Eller tänk så var hon död och så hittade vi kroppen? Mina tankar domnade bort och sömnen kom.