Det var uka før skolestart, sommerferien måtte virkelig brukes før den tok slutt och det var presis de 3 små förbrytarna inte visste hur dom skulle göra, inget fanns att hitta på och Egon var alltid upptagen med sysslor på barnhemmet medans Benny och Kjell hade tråkigt. Under somrarna känndes Lykkebo som ett fångenskap, man fick varken god mat, tid för kompisar eller gå ut, sysslor konstant och bara slö samt att gå runt här. Det hade gått 5 dagar nu sedan de 3 bästisarna sågs, Egon började tveka om det hade hänt något eller om de kanske hade blivit sjuka? Han bestämde sig i alla fall för att ringa till Kjell, men inget svar fick han, så han prövade istället till Benny, hanns farsa svarade och började prata om allt och inget, ham fick inte chansen att fråga om Benny, efter 20 minuter i telefon med Bennys far så la han på, han var trött och sliten och uttråkad dessutom.
Egon POV
Ska man gå ut eller stanna och se om de kommer idag? Jag hade ju tänkt fråga om de ville smita in på bion som ska ha film i övermorgon... Hm kanske skulle jag behöva en uppfriskande promenad eller nått.
Han bestämde sig för att gå en sväng genom staden, eftersoma att de va sommarlov så var det mycket folk på gatorna och barnen värkade ha roligt tillsammans, han gick förbi massa roliga affärer och parker men såg inte till sina vänner, tillslut bestämde han sig för att hälsa på Syversen och ta ett glas appelsindricka eftersom att han inte hade kunnat få de hon Kjell på ett tag.
Han öppnade dörren så att den lilla klockan lät, Syversen som kom fram bakom disken hälsade glatt och fråga vad det får lov att vara. Jag svarade såklart en kall appelsindricka utan sugrör. Han gav mig flaskan och bad om 50 öre, det var presis vad jag hade med mig och räckte honom pengarna. Drickan försvann med desamma och kvar stog en tom glasflaska som jag ställde på disken helt utmattad av hur snabbt jag drack den, den lilla klockan plingade till igen och in kom Biffen med Johnny och Knut. Jag vände mig snabbt om så att han inte skulle kunna se så tydligt att det var jag, men vad ska man tro, han stog tätt bakom mig och jag hörde hur han smällde ihop sina knytnävar och började tala.
Biffen: Jasså, vart har du dina kamrater da?
Jag vände mig om på barstolen och såg obekvämt in i hans sträva ögon.
Hur ska jag veta de..?
Biffen: Ja du, hur ska du kunna veta de? Är ni inte bästa vänner?!
Ja jo men de är väl ute på nått äventyr, va vettja?
Biffen: Äh, vem bryr sig, ska du inte ha nått?
Nej jag var presis påväg att gå..
Jag var påväg att hoppa ner från stolen men han tog ett redigt tag i min skjorta och lyfte mig tillbaks på stolen.
Va fan gör du??-
Biffen: Käften, har du några småmynt på dig?
Nej?
Biffen: Ljug inte för mig!
Men jag ljuger inte?? Jag har ju presis använt dom...-
Biffen: Ge hit dom, dur skylldig mig pengar.
För vad?-
Knut och Johnny stog bara och kollade och försökte se så tuffa ut som möjligt medans Biffen försökte ge sig på mig och ta mina pengar jag inte ens hade, för det stämde att jag inte hade några mynt kvar men han var så envis och trög så han fattade inte det.
Biffen: Du hör här nu lillen-
Lillen!? Nej nu-
Biffen: Käften har jag sagt det är jag som talar till dig nu och du ska göra som jag säger annars!
Annars vadå??!
Biffen:Annars får du smaka på min näve.
Nej tack, man vet alldrig vart den har varit..
