~ Lydia ~
Äntligen har vi börjat få in rutinerna såhär efter två veckor på vårt första sommarjobb. Jag och min kompis Alice jobbar nämligen på det nya hotellet mitt i centrala Luleå som drivs av våra pappor. Vi står för det mesta i receptionen eller så hänger vi bakom baren, förutom kl 4 då vi visar gästerna runt på det stora och nästan labyrintliknande hotellet. Men det roligaste tycker vi är när vi får blanda egna sommardrinkar som vi bjuder på, och all bra respons vi får. Vi gör helt klart de bästa drinkarna. Det är nog därför de ens låter oss vara i den sektionen av hotellet, för att det lockar folk.
Men nu är kl 10.00 och pappa ropar från entrén att han öppnar dörrarna nu, jag och Alice är redo för det receptions-placeringen har att erbjuda. Allt går som på rullande band och vi börjar bli riktigt bra på detta.
Efter många timmars arbete och färre timmars vila går vi runt i lobbyn och ordar det sista innan det är dags att stänga dörrarna. I sista sekund kliver en grupp på fem personer in genom dörren. Alice stelnar till, jag viftar med händerna framför hennes ansikte men ingen reaktion jag får.
- Vad är det? Vad händer Alice?, halv skriker jag i hennes öra.
- Det är han, det är Felix Sandman från Lemshaga, han i min före detta klass. Det är dem från The Fooo, samt Katia, försöker Alice få fram i ett tyst skrik.
- Va? Nä, skämtar du med mig, inte mer folk. Kom så går vi och tar emot dem då, säger jag med en lite irriterad ton eftersom jag egentligen bara vill gå och lägga mig nu.
Jag slänger på mitt överdrivna leende och hälsar dem varmt välkomna medan Alice nästan står i chock. Jag ser Felix närma sig Alice och hur hon genast skärper till sig för att få fram ett "hej".
Oj, såg du, de kramades!?, sa jag till mig själv. Så mycket har hon inte pratat om honom. Hur väl känner de varandra?
Jag tappar fokus och tappar rumsnyckeln som killen med svart hår och röda slingor försiktigt lägger i min hand innan jag ens hunnit reagera att de slank ur mitt grepp. Nyckeln som jag ändå ska lämna över till dem.
Jag tittar i ögonvrån och ser att Alice och Felix fortfarande står och pratar tills Felix dras iväg av en irriterad Katia som antagligen bara vill upp till rummet.
- Kan vi inte fråga om de vill att vi ska visa dem runt på hotellet?, frågar Alice ivrigt.
- Orkar vi?, ifrågasätter jag med mina bekymmersrynkor i min panna.
- Snälla, snälla, bad Alice.
- Okej då, om du lovar att berätta allt om Felix sen, sa jag med ett litet hotfullt leende på läpparna.
Alice greppar min hand och vi småspringer tills vi är en bit bakom dem och frågar ifall de vill gå en runtur på hotellet. Killarna tittar på varandra och nickar medan Katia bara fortsätter in i hissen.
- Men kom då, ropar Alice glatt och gör något slags glädjeskutt.
