Kapitel 1

193 5 1
                                    

Jag vaknade upp på gatan som vanligt i kylan. Jag kände vinden nudda min kind. Jag gick för att "jobba" (tiggare). Plötsligt så stannar en limousin framför mig. Ett sött Huvud sticker ut genom fönstret. Han frågade om jag ville ha skjuts. Jag sa ja tack! Man måste ju vara trevlig! Jag satte mig mellan två killar dom var söta! Jag så fem killar. Dom frågade vart jag skulle hoppa av. Jag sa vid affären där borta.
-framme-
Jag tackade för skjutsen och dom väntade ett litet tag. Tills dom såg att jag hade jobb som tiggare. Jag var ju bara 16 år gammal och plötsligt så blir man en tiggare när ens föräldrar dog när man var liten. Jag tig ett djup andetag och gick fram till limousinen och frågade varför dom inte åkte.
-Jobbar du som tiggare, frågade en av killarna.
-Ja.
Killarna kollade på varandra och nickade exakt samtidigt. Dom frågade om jag ville följa med dom hem. Vem säger nej? Inte jag! Ja tack sa jag.
-i bilen-
-Är du hemlös? Frågade en av killarna.
-Ja jag har varit hemlös ända sedan jag var liten mina föräldrar dog då, sa jag.
-OMG! Sa samma kille som förut.
-framme-
Deras hus var jätte stort och vackert! Det var vitt med fina fönsterrutor. Inne var jätte fint köket var svart vitt och deras sovrum var jätte fina. Alla killar kom in i ett rum som såg väldigt tonåringen ut.
-Joo vi tänkte fråga en sak... vill du ... vill du bo hör ned oss? Frågade en av killarna.
-Eh ja! Gärna! Skrek jag ut och kramade om killarna.

Adopterad?Where stories live. Discover now