Adopterad?

Kaptell 16 Titel: Just hospital love

Jag vaknade på natten och såg att Lou låg bredvid mig i den trånga sjukhus sängen. Jg gillar att kolla på honom när han sover. Han ser så lugn ut... han ser drömmande ut. Jag kysste Lou löst på läpparna så han vaknade lite grann. Jag lutade mig fram och kysste honom hetsigare och hetsigare. Jag tog av honom hans tröja och det jag såg då är nått jag är stolt över. Han tog mitt sjukhus linne och började kyssa min hals och nedåt.

- Irma love?
- Mrs Tomlinson?
Jag öppnade mina ögon sakta och såg som vanligt dom ljusa lamporna i taket. Det störde mig.
-Kan nån för fan ta ner dom där lamporna? Sa jag.
- Sorry Love, sa Lou.
- Jag har goda nyheter, sa doktorn.
-Aa. Vad då? Att jag bara behöver bara stanna kvar i en vecka igen? Svarade jag irriterat men inser att doktor blir lite besviken så jag säger förlåt.
- Nej det är faktiskt såhär att du kan få åka hem idag, sa doktorn.
- What? Sa Lou.
Doktorn nickade och jag fick tårar i ögonen. Lou hade sitt största leende som han aldrig haft förr.
~2 timmar senare~
Lou gick till receptionen för att skriva ut mig så jag fick åka hem. Jag var i sjukhusrummet och packade ihop det lilla som jag hade med sig. Sedan bytte jag kläder och sminkade mig. Jg gjorde som vanligt foundation och mascara. Jag hade en magtröja där det stog "If u Dont have a boyfriend, u have troubles " och så hade jag ett par vita jeans. Lou kom in i rummet när jag hållde på att bädda sängen. Jag hörde han inte så han kom och ställde sig bakom mig och kysste mig i nacken. Jag fnissade och jag kände mig riktigt lycklig.
~Tänker~
"Det här allt jag har velat. Vilja ha en kille som verkligen älskar en och nån som gör en lycklig. Jag tror att jag aldrig har varit så lycklig i hela mitt liv!
~Slut på tänkande~
Lou bar min lilla handväska. Han såg så gullig ut i den där handväskan. Jag åkte rullstol oxå. Du vet sjukhus regler. Jag har legat i en säng i nästan 10 månader så jag måste ta det lugnt när jag ska börja gå. Jag tycker de är skit jobbigt att vi måste vänta tills dess men Medans får jag se Lou's matlagnings sätt...
Jg öppnade bagageluckan och vecklade undan rullstolen, sedan hjälpte Lou mig att gå till min sida i bilen. Jag håller med doktorn. De e int så skönt att gå efter typ 10 månader.
~~~~~~~~~~~•••••~~~~~~~~~~~
Hej alla mina "fans" (har ju inga som gillar denna novell...). Jag har inte uppdaterat på sista tiden men om ni har några idéer skicka på kommentar eller Adda mig på snap: wilmburg96
Eller kik: whilma10
Eller ask: wilmburg96
Eller periscope: whilma10
Eller Twitter: @whilma10 & @hedstrom_whilma

Remember! VOTE COMMENT AND OF COURSE READ!
/Kisses W