(Stephanies Perspektiv)
Jag kände redan hur det hade börjat pirra i magen.. Jag gick in i tåget som ska till Grönan, där jag skulle träffa min internet vän Alicia. Vi hade aldrig träffats eller så, men skrivit väldigt länge på kik👋 Nu skulle vi äntligen få träffa varandra. Jag klev in i tåget men hade blicken svagt ner mot mobilen. Tåget kör plötsligt i hög hastighet och jag ramlar framåt. Jag ramlar så att jag sätter mig på någons knä och känner andetagen från personen strax vid kinden. Personen luktar så sjukt gott😍 Antagligen har han one million på sig aah👌Jag vänder huvet sakta åt sidan och får ögonkontakt med en vääldigt snygg kille, Hans kristallblåa ögon möter mina kastanj bruna ögon, Han drar ur ena hörluren.
-Ojj, förlåt, det var inte meningen.. Säger jag medan jag skäms sjukt mycket och kollar ner på mina fötter.
-Nej, det gör inget! Svarar han med världens finaste leende 😍. Han flyttar in till sätet bredvid, och lägger sin väska på knät istället.
-vill du sitta här? Säger han svagt och ler, jag ler som svar och sätter mig bredvid han istället. Jag satte upp mitt långa ljus bruna hår i en hög tofs och märkte hur han satt och stirra.
-Vad heter du då? " Frågar han och drar fingrarna genom håret.
-Stephanie, dudå?
-Anton, svarar han med ett leende.
-Vart ska du då? Frågar jag och lägger ner mobilen i min skinnjacka.
-Jag ska träffa min kompis på grönan 😅, svarar han och kollar sakta ut mot fönstret.
-hahah, jag med😌" Han vänder snabbt blicken mot mig igen,
-jasså.. Vi kanske kan va alla fyra"
-Kanske de kanske de😏 svarar jag med ett skratt i rösten. Det började bli lite stelt efter det så båda tog upp mobilen och satt med hörlurar i. Jag tryckte in på instagram och checkade dom senaste bilderna ett tag.
Efter ett tag var vi framme och vi klev ur tåget, det var många som klev av så jag tappade bort den snygga killen, vad hette han? Albi, Ada, Anto? ja Anton vare! Jag kände hur solen stekte mitt ansikte och mina axlar och satte på mig mina solbrillor.
(Antons perspektiv)
Var försvann hon? skit också, varför fråga jag inte henne om hennes nummer eller nåt?? *suck* Jag satte i hörlurarna igen och började gå mot Ica där jag skulle träffa Isak. Jag ställde mig med tyngden på icas vägg vid ingången, Isak kommer vid icas hörn på andra sidan.
-Tja Anton! Säger han å gör en bro hälsning.
-Tja! taggad inför grönan eller? 😏"
-Joråå, kommer du våga åka frittfall eller? 😏 Säger isak och skrattar.
-Neej! glöm din dröm, du vet hur höjdrädd jag är! svarade jag med ett skratt i rösten.
-Isåfall får du gå in i spökhuset med mig då " 😅 sa jag å knuffa till honom lite lätt.
- Mmh aa kanske.. 😯 Säger isak men man hör hans skräck i rösten, han är ju väldigt lättskrämd..😂
(Alicias perspektiv)
Jag var inne i grönan nu och stod vid lustiga huset där jag och Stephanie skulle träffas. Bland allt folk försökte jag hitta någon som såg ut som Stephanie. "Alicia, är det du?" hör jag en röst bakom mig och vänder mig snabbt om. Hon springer mot mig och kramar mig.
-Äntligen" säger hon med ett stort leende och släpper kramen.
Hon berättar om en kille hon träffade i tåget och allt pinsamt som hände, vi skrattar för fullt och hon beskriver också hur han ser ut så att jag kan säga till om jag ser honom. Vi ställer oss i kö till lustiga huset och när vi är där inne larvar oss jätte mycket och märker alla blickar vi blir träffade av. Vi går ut från lustiga huset och jag ser hur Alicia fastnar med blicken.
-Vad är det Alicia? Ser du han? Ser du Anton?? " hon svarar inte men hon står och gapar medan hon stirrar. Jag försöker kolla efter vad hon stirrar på men ser bara en stor folkmängd.
-Alicia?! Säger jag, ställer mig framför henne och skakar på henne.
-eh ah vaa? Säger hon och skakar till huvet för att vakna upp.
-Vad var det du kolla på? Frågar jag och ger henne blicken 😏. Hon knuffar mig lite åt sidan och pekar men ser missnöjd ut.
-Var är han? han var ju där nyss?"
-ANTON?!" säger jag med uppspärrade ögon.
-Neeehj! en kille med kort brunt hår, rätt kort, otroligt fint leende... åh!
beskriver hon och drömmer sig bort igen. Jag suckar och drar iväg med henne till radiobilarna. Det är kort kö så vi springer dit och hör den höga musiken, bilar som kraschar och en massa skratt. Nu var det vår tur.
-Ska vi dela bil eller ha egen? Säger Alicia när alla rusar in för att välja bil.
- Vi delar, säger Stephanie och ger mig en blick 😼" Men jag kör 👌
-jaja, vi tar den bilen👼 båda rusar till bilen och sätter sig i den, vi sätter på oss bälten och väntar på att det ska börja.
(Stephanies perspektiv)
Jag sätter händerna på ratten, foten på gasen. "KLARA FÄRDIGA GÅ" hör man högtalarna säga och den höga musiken sätts igång. Jag rusar iväg med bilen, Ser Alicias skräckslagna ansikte och skrattar.
-KÖR PÅ DOM" Skriker Alicia och pekar.
Jag trycker ner gasen så mycket det går och kör in i några personer.
Vi båda skrattar förfullt tills vi känner när någon bakom oss kör rakt in oss och vi flyger fram med överkroppen. Vi kollar på varandra och försöker ta oss loss bland bilarna.
-Såg du vem deg va? hahah " säger jag och försöker leta runt omkring oss.
-Neej! men bilen var blå och röd!" Säger Alicia och letar bland bilarna.
-Jag ser ingen röd och blå bil.." svarar jag osäkert.
-Där! KÖR PÅ DOM! Skriker Alicia med ett skratt i rösten. När vi är en halv meter ifrån bilen vänder bilen sig så att den står mittemot oss, Vi hinner knappt tänka och kraschar in i dem.
-Anton! säger jag och hör honom säga : "Stephanie" i mun på mig. Vi ler mot varandra.
-Det är han aaah snygga killen! viskar Alicia till mig diskret. Jag sneglar på personen som sitter bredvid Anton.
Larmet om att det är slut på tiden går och vi går av bilarna och går ut med killarna.
(Antons perspektiv)
-Så de va ni som krascha in i oss alltså? Säger Stephanie med ett skratt.
- ja, vi är ju faktiskt väldigt bra på radiobilar " svarar jag retsamt och ler.
- Aah verkligen, säger hon och knuffar till mig 😼 Jag skrattar bara och fortsätter gå.
-vad heter du då? Säger isak och kollar mot Stephanies kompis.
- Alicia, svarar hon med ett leende.
- Okej jag heter Isak, å det här är Anton, säger han och pekar på mig.
-Jaja, jag vet vad han heter Stephanie pratar rätt mycket om ha.. Säger alicia men blir avbruten.
-Schhhh" säger Stephanie och blir små röd om kinderna. Jag skrattar å ler.
-Vi åker Jetline! Säger Anton och kollar upp mot bergochdalbanan. Jag ser Stephanie och Alicias skräckslagna ansikte.
-Vi behöver inte åka den om ni inte vill... Säger jag och kollar på dem.
-JOO KOM VI ÅKER DEN! Säger isak uppspelt och drar med oss till kön.
När det väl är våran tur tar jag tag i Stephanies hand och vi sätter oss bredvid varandra. Isak och Alicia sätter sig bakom oss. Den börjar åka och jag märker hur Stephanie trycker sig in i mig när vi är i uppförsbacken. Jag kollar på henne och tar försiktigt hennes hand. Hon ler mot mig och får en mycket "lugnare" blick.
(Isaks perspektiv)
När vi är vid topp och bergochdalbanan åker ner börjar Alicia skrika, hon greppar tag i min hand och trycker hårt. Vid nästa nedförsbacke kryper hon ner i min famn och duckar. Jag kramar om henne för att få henne lugnare. Jag ser hur Anton också njuter, han har armen runt Stephanie och hennes huvud är lutad mot hans axel. Även fast Alicia är rädd ser jag hur roligt hon har, hon är så himla fin, önskar verkligen hon var min.
