En krälande hämd

Jannike och Hasse hade varit ett par i över 10 år, och gifta av majoriteten av dessa när hon presenterade Evelina för honom. Det värsta misstaget hon någonsin gjort.

Evelina hade börjat jobba på samma jobb som Jannike och hennes energi och possitiva inställning hade fått Jannike att tycka om henne direkt. Hon var något yngre, otroligt söt, med runda glasögon och rött hår. De två kvinnorna klickade direkt och snart blev det mer en regel än undantag att de jobbade ihop så mycket de bara kunde.

Efter ett tag började Jannike och Evelina träffas allt oftare på fritiden och det var en självklarhet för Jannike att låta Hasse träffa sin nya vän. De kom överrens direkt.

Efter en tid började Jannike känna av psykisk ohälsa. Hon hade kämpat med den sen tidiga tonåren och den gjorde sig påmind då och då, men just denna gången kom den med en kraft hon aldrig känt tidigare. Hon blev deprimerad, började självskada och fick åka in på psyk.

Efter ett extra kraftfullt bakslag, där Jannike försökt begå självmord meddelande Hasse att han inte orkade mer. Hon valde uppenbarligen att må dåligt och ville inte bättra sig och han ville ha skiljsmässa och hon skulle ut ur huset.

På en natt förlorade Jannike allt. Hon fick flytta in i sitt gamla barndomsrum hos sin mamma, hon förlorade jobbet på grund av all frånvaro och hon förlorade sin livs kärlek. Utan pengar, boende eller hopp försökte hon kämpa sig fram, dag för dag.

En dag fick hon ett sms: "Är det sant att Evelina är gravid?"

Det  var hennes förre detta svägerska och hon blinkade mot telefonen. Vad i hela friden?

"Varför skulle hon vara det?" svarade hon, och sekunderna kändes som timmar medan hon stirrade på de tre små plupparna som kom och gick i intervaller. Tillsist kom svaret.
"Hon sa att hon var det när hon var med Hasse hos hans föräldrar på farsdag."

Jannike stirrade. Hennes värld rasade. Hon mådde illa, kände sig smutsig. Evelina. Och Hasse.

Hon gjorde det enda hon kunde just där och då - hon la sig i sin mammas armar och grät. Vad fanns det annars att göra? Nu var allt slut på riktigt.

Det var inte fören ungefär en vecka senare som hennes kugghjul i hjärnan började röra på sig - snabbt. Efter att ha vältrat sig med glass och diverse sötsaker i sängen fick hon ett samtal sent på kvällen. Hennes mamma jobbade natt och hon kunde prata ostört. Tänk om hon inte hade kunnat det? Då hade inget av detta hänt. Men nu pratade hon ostört och rösten på andra sidan luren var Kim, en kompis till hennes bror som var känd för att ha väldigt skumma affärer på gång hela tiden. Sedan hon flyttat hem igen hade han ringt henne ibland och tiggt pengar, lovat att hon skulle få tillbaka dem och sen hade hon ändå aldrig sett röken av dem. Hon kände sig dum som lånade ut pengar hon inte hade till en person hon visste inte skulle betala tillbaka. Men hon hade fått höra så många gånger av Hasse på slutet hur självisk och elak hon var att hon nu försökte bevisa för sig själv att han hade fel. På hennes egen bekostnad visserligen, men han hade fel.

Den här natten räknade hon med att han som vanligt skulle be om pengar, men det var inte alls vad han sa. Faktum var att han bedyrade att detta skulle ge henne pengar. Hans sätt att betala tillbaka, utan att faktiskt betala tillbaka, så att säga.

"Du, du, öh, du har en spindel?"
"Jaa... En goliatfågelspindel." sa Jannike och sneglade på terrariet på sängkanten. Mycket hade hon förlorat i skiljsmässan, men sina ormar, sin katt och sin otroligt vackra spindel hade hon tagit med sig - till sin mammas förtret.

"Och den var en tjej?"
"Ja?"
"Och du är ju lite arg på Hasse nu."
"Jo, det kan man väl säga. Vart vill du komma?"
"Micke-Tjong köper jag ibland av. Grejor. Goda grejor. Du vet? Han har också spindlar och han sa att de har börjat exprementera med grejor med dom. För att få dom mer giftiga. Och jag tänkte att din spindel... Om den är mer giftig. Lixom kanske kunde bita Hasse?"
"Micke-Tjong? Alltså, jo, hon är giftig, men inte så giftig. Och du måste pressa henne ganska mycket innan hon bits. Jag tror inte det skulle funka."
"Jo, men lyssna! Micke-Tjong va, han har en hane, samma sorts spindel som du, som har den här kemikalien i sig va, den är aggressiv som fan! Helt rabies! Om den parar sig med din och din får ägg..."
"Alltså nej. Jag vill nog inte det. Det låter helt sjukt."
"Men lyssna alltså. Micke-Tjong va, jag berättade lite för han va, och han sa att vi kan prova para dom. Gratis. Du behöver inte betala en krona, lovar. Blir det ägg kan du ju alltid sälja dom va, dom kostar väl en del?"
"Vi får se. Godnatt Kim."