Dantes lillasyrra

Fotboll är allt!

Lovisas perspektiv:
Jag gasade så mycket jag kunde på moppen och bra körde. Jag körde vart jag tog mig själv. Jag körde ett tag och insåg att jag var påväg till vår fotbollsplan. Vad ska jag säga? Fotboll är terapi. Jag hoppade av och tog på fotbollsskorna igen. Det kanske inte var det smartaste valet att köra till fotbollsplanen men jag orkar inte bry mig. Jag nickade några gånger innan jag drog några hårda skott. Jag började tänka på annat och missade målet flera gånger.
-Fan suckade jag och satte mig ner på marken.
Varför tänker jag på meddelandet jag fick, det betyder inget. Men varför får jag inte ut det ur huvudet? Jag ställde mig upp igen och placera bollen. Jag siktade på mål och missa.
-Men åh jag orkar inte för i helvete! Skrek jag. Jag tog bollen igen och sparkade det hårdaste jag kunde. Fuck it. Jag gick till läktarna och satte mig där. Jag tog upp min mobil och läste meddelandet från imorse gång på gång. Jag läste meddelandet så många gånger att jag nästan började tro på det. Jag gick ner på planen igen och dribbla lite innan jag bestämde mig försatt försöka på mål igen. Jag tog sats och drog ett skott. Bollen seglade in i krysset och min suga min vändes till en glad.
-Snyggt skott.
Jag hoppa till av rösten och vände mig om. Bakom mig stod Noel.
-Vad vill du? Fräste jag
-Jag vill att du följer med mig hem till dig.
-Varför ska jag lyssna på dig Noel Flike?
-För att jag älskar dig.
Jag frös till. Sa han att han älskar mig? Jag vände blicken och kollade in i hans ögon. Jag föröskte se om han ljög men han tala sanning. Noel tog ett kliv fram till mig och drog in mig till en kyss. Vi kysstes ett tag innan han tog mina skor och hjälpte mig byta.
-Kom nu Lollo vi åker hem till dig alla är jätteoroliga.
-Mhmm
Jag tog en väska och vi gick bort till parkeringen. Noel hade verkat ta bussen hit för ingen bil stod här.
-Vill du ha skjuts? Frågar jag och sätter på hjälmen.
-Gärna
Jag gick till moppen och satte mig, Noel satte sig bakom. Jag började gasa och styrde hemåt. Jag kom in vid backen där vi bor och körde upp. Jag parkera moppen och tog av hjälmen. Noel började gå till trappan och gick mot dörren. Jag gick efter och övertänkte på vad Dante och Sebbe hade att säga. Det enda jag egentligen velat är att stanna på fotbollsplanen. Fotbollsplanen är mitt riktiga hem, min sort av terapi och den enda platsen jag vill vara. Fotboll är ALLT för mig.
—————————————
Längre del kommer imorn