Jag springer, springer allt vad jag kan, men hur mycket jag än springer känns det som om jag aldrig kommer fram. För varje meter jag kommer längre känns det som om det ökas med tio. Till slut ser jag din skada, skottet , jag skriker, bara skriker rakt ut. När jag äntligen kommit fram till dig sätter jag mig bredvid dig och började gråta . Jag fattade inte hur det här kunde hända, varför just du? Jag älskade dig, och dom sköt dig.. Jag lutar mig fram och kysser dig lätt på dina mjuka läppar, låter min hand lätt dras igenom ditt mörka hår. Jag blundar hårt och tänker att det bara är en dröm, när jag öppnat ögonen igen så ser jag blodet sippra ut på dom ljusa stenarna.
-Jag älskar ju dig D..
