Dantes syrra

9

LUDWIGS PERSPEKTIV:

Jag belv både glad och chokade efter hur hon hade varit i skolan när detta meddelandet kom. Jag satte i mina airpods och styrde mina steg mot tunnelbanan. När jag kom utanför deras hus knackade jag och Dante öppnade.

-Hej. sa han med en besviken röst.

Vad hade hänt?

-Isabell du kan komma ner nu! Skrek han. han lätt nästan arg.

Hon kommer ner från trappan och torkade bort en tår från kinden. Vad hade jag missat?

-Kan vi ta en promenad? 

-Visst. 

Hon tog på sig ytterkläder och vi gick ut.Vi gick i tystand ett tag. Tills jag öppnade munen.

-Har det hänt något? Frågade jag försiktigt.

Hon kollade inte på mig men tog ett djupt andetag.

-Förlåt Ludwig. sa hon och torkade sina tårar.

-Älskling vad har hänt? sa jag och stannade upp.

-Jag låg med en kille i helgen. snyfftade hon fram.

Jag belv chokad av orden hon sa. Menade hon det hon sa? Tussen tankar for runt i mitt huvud.

-Förlåt Ludwig.

Jag svarade inte utan bara skackade på huvudet med en fundersam blick. Till sist kunnde jag inte hålla inne tårarna. 

-Hur kunnde du?

-Jag vet inte. Jag var ful och jag ångara mig verkligen.

-Jag trodde inte detta om dig.

-Förlåt Ludwig. Kommer du kunna förlåta mig? frågade hon nervöst.

-Jag måste få tänka sa jag och lämnade henne. Fler och fler tårar rann nu. Jag satte på musik i hörlurarna och tunnelbane resan var den längsta någonsin. Jag ville bara hem och skrika i min kudde.