Olivias perspektiv
Ludwig hade precis skjutsat mig till BUP som ligger runt 10 min från där vi bor men när vi va framme åkte han direkt till studio och sa att jag skulle ringa när jag drar, vilket inte direkt är om så lång tid om jag får gissa.
Jag öppnade porten in till bup och gick till receptionen för att säga att jag var här.
-Hej Olivia Kronstrand, sa jag och log ett fakeat leende till tjejen i receptionen.
-Japp Karin kommer om fem minuter, svarade hon snabbt utan att besvara mitt leende vilket gjorde mig på ännu sämre humör. Varför måste folk vara så dryga nu för tiden? Aja jag satte mig iallafall på en stol som fanns och började skriva med Ludwig
L=Ludwig
O=Olivia
O= Ludwig snälla jag vill inte vara här
L= Det kommer gå bra hjärtat bara du stannar i 10 minuter så blir jag glad och får ut de du vill säga❤️
O=Men snälla de blir bara sämre de e som att dom vill att jag ska sluta äta och skära mig själv
L=Nej då dom vill bara hjälpa dig älskling jag är utanför om en kvart när du kommer ut om du vill❤️
O= Okej älskar dig❤️
L=Älskar dig mest syrran❤️
-Olivia Kronstrand, ropade Karin snällt ut och kollade på mig med sina bruna ögon, dom som jag hatade så mycket.
-Hej Olivia, Sa Karin när vi kommit till hennes lilla "kontor" och jag satt mig i hennes gråa soffa som är mittemot hennes skrivbord. Jag observerade henne när hon tog fram ett block för att skriva i varför inte bara göra det på dator egentligen men palla bry sig.
-Så hur mår du Olivia, sa hon sedan efter den långa tystnaden och kollade intresserat i mina ögon.
-Jadu ingen vet, svarade jag lite drygt och kollade mot klockan 16:06 bara fyra minuter tills jag får gå för Ludwig.
-Okej men jag ser på dig att du inte mår bra och när vi vägde dig förra gången hade du gått ner massor i vikt så tillsammans med din gamla dietist har vi bestämt att du ska gå dit en gång i veckan och fortsätta med en gång här också, sa hon helt plötslig och det kände som att någon slog mig i magen, riktigt hårt.
-Och till en början ska din storebror Ludwig följa med också, sa hon sen och jag vände snabbt min blick från henne till klockan 16:09 en minut.
-men ni har ju inte frågat mig nånting har inte jag nån rätt att säga nej, sa jag kaxigt och kollade spydigt på henne som bara gav mig den äckligaste blicken jag vet.
-Nej varken du eller din bror kan göra något i detta då du mår alldeles för dåligt vi vill bara hjälpa dig Olivia, sa hon och tog mina händer som jag hade i mitt knä och pillade med men jag var snabb att dra bort dom och ställde mig upp.
-Ni hjälper inte mig ett skit hejdå, sa jag och rusande ut från hennes kontor och bup mot bilen. Tårarna rann ner för mina kinder på vägen mot bilen men när jag öppnade dörren var det inte bara Ludwig där....
