Harry Potter Funny

Dumbledores hår & skägg

DUMBLEDORES POV:

Jag har funderat.. Harry har kort, jag har långt, Hermione är mittemellan.
Ron kanske har längre än Harry?? Jo så är det nog. Men vad ska jag ta mig till med mitt? Det trasslar så hemskt. Hagrid, som har ungefär lika långt som mig, lyckas ju hålla sitt så slätt.
MEN MITT HÅR HÅLLER SIG LOCKIGT NÄR DET SKA VARA PLATT, OCH PLATT NÄR DET SKA VARA LOCKIGT! Men värst av allt, varje natt så dreglar jag i mitt skägg.. Ouuhhhh!
Professor Sprout har faktiskt lagt märke till det. Jag kammar håret och skägget hela tiden, med min rosa kam.. Jag vet konstigt med rosa, men det fanns ju ingen ljusrosa i Fred & Georges butik. Jag fick ta det som fanns.
Hur som helst så trasslar det bara. Nu sitter jag på mitt kontor och lyssnar på Harry när han berättar om nån som har dött... Tror jag... För jag lyssnar inte så noga, jag tänker ju på mitt hår och skägg.
"Professor Dumbledore?" frågar Harry och jag vaknar upp lite.
"Mjaaa, Harry! Vad är det?"
"Jag har ju pratat med dig hela tiden om att Rons brorsa Charlie i Rumänien har dött... Äh, Ron är typ lite ledsen efter det, han behöv...DUMBLEDORE?"
"Ja!"
"Du tittar ju inte ens på mig!" skriker Harry.
"Va?"
Harry vänder sig om och går.
"Jag undrar varför Ron var så ledsen, Fawkes, jag hörde inte riktigt, tänkte ju på mitt hår och skägg. Han hade väl inte dött? Inte Ron, va? Nää, så var det nog inte",
säger jag till min röda "tårar-läker-sår-fågel". (Phoenix)
Jag tar upp min tyvärr inte ljusrosa kam, ur min långa rock och börjar borsta skägget.
Plötsligt kommer Hermione stampande in på mitt kontor, med Harry i hälarna.
"Hans brorsa har ju dött!" skriker hon ilsket.
En uggla kommer inflygandes med ett brev som Hermione börjat läsa innan ugglan hunnit flugit ut.
"Åh!" säger hon lättat,"han är inte död, bara allvarligt skadad.. Tur i otur då."
"Åh, vilken tur, måste berätta för Ron", säger Harry och springer  därifrån där han stod.
Hermione andas häftigt när hon fortsätter att läsa brevet;
"Han har blivit anfallen av en dementor, tappat trollstaven, drakarna kunde inte hjälpa honom och ingen fanns i närheten, halva hans själ är borta, han är svag och det finns ingen hjälp... Inte i Rumänien!"
Nu lyssnar jag faktiskt noga.
"Jag beklagar verkligen Hermione!" Hon snyftar lite.
"Jag går nu!" säger hon tyst. Sedan vänder hon sig tvärt och tittar på mitt skägg;
"Bara så att du vet, så har du öl i skägget!"