Love Or Not?

Kap 1.

(Bilden, hur hon ser ut.)
(Spolar fram)

*Skolan*

Jag kommer en vecka sent, eftersom att vi flyttade.

Jag fick en lapp av rektorn igår.

Jag börjar direkt gå till mitt skåp, kastar in sakerna + lappen.

Jag läste innan, då det stod matte.
Jag gillar inte matte så mycket, det är tråkigt.

Hoppas man får en bra lärare, tänker jag på vägen genom korridoren.

När jag väll är framme, knackar jag på.

En man, kanske 40 års åldern öppnar.

Han välkomnar in mig, han visste att jag skulle komma.

Jag får många blickar på mig, såklart.

Han viskar till mig, att jag kan gå fram och presentera mig.
Jag gör som han säger.
Jag tar ett djupt andetag, och börjar.

"Hej, heter lize och är ny här. Jag bor med min mamma och storebror Jacob, har precis flyttat hit."

Jag heter Magnus." Presenterar magistern sig som.
"Några frågor?" Fortsätter han direkt efter (Magnus).

Direkt kommer några armar upp.

Jag tittar ut över hela klassen, det är en väldigt stor klass.

Men min blick fastnar efter ett tag på en kille, han ser det och flinar.
Jag kommer tillbaka till verkligheten efter ett tag.
Då är det en som frågar mig en fråga.

"Vart är din pappa?" Frågar en tjej.

"Han dog i en bilkrasch." Säger jag helt ärligt tillbaka.

"Är du singel?" Frågar en kille, längre back med ett leende.

"Ja." Svarar jag tillbaka.

"Men nu måste vi nog fortsätta med lektionen, mera frågor kan ni fråga lize sen." Säger magistern (Magnus).
"Du kan väll sitta bredvid leo?" Fortsätter magistern, och pekar.

Jag följer han finger, det hamnar på killen som flina åt mig.
Jag nickar sakta, går och sätter mig.
Han flin växer mera ju närmare jag kommer.
När jag är framme, sätter jag mig ner.

Jag sitter omringad av killar.
Tjejerna lite längre fram, glor surt på mig.

Lektionen går snabbt.

Efter lektionen går jag ut, men jag kommer inte långt.
Jag krokar in i någon.
Jag tittar upp, ser en söt kille.

"Oj, förlåt." Säger han oroligt.

"Det gör inget, jag såg mig inte för." Säger jag med ett leende.

Jag ser att han blir röd i ansiktet, när jag ler mot han.

"V...vill umm" säger han blygt, röd i hela ansiktet.

"Vill jag vad?" Frågar jag med ett leende.

"V...vill du k...kanske sitta med m...mig på maten?" Frågar han, med mindre stamningar.

"Ja!" Säger jag, kanske lite för högt och glatt.
Han leende blir sååå stort, han ser så söt ut.

"Vi ses då sen, måste på lektionen nu." Säger jag och ler. Han nickar och ler tillbaka.

På vägen till lektionen igen, efter att ha hämtat sakerna, till bilden.
Känner jag en hand på min handled.
Handen drar mig in mot ett hörn, precis vid lektionen.
Jag öppnar ögonen efter ett tag, och där är han (leo), med kompisar.