"I'm fine"

Kapitel 1

Det är jag som är Alice. Jag är 15år och jag är deprimerad. Jag skär mig. Ärr, det har jag på nästan hela min kropp. Benen ser faktiskt värst ut. Ärren är stora och väldigt synliga.
jag mår dålig ca hela tiden men jag försöker att dölja det med ett leende. Jag försöker leva ett normalt liv. Men ibland tar depressionen över. Det är på natten det är som värst. När man ligger helt själv på sitt rum och det enda man hör är sina egna andetag. Mina egna andetag är de ända andetag jag inte vill höra just nu. Jag vill försvinna, försvinna för alltid. Jag vill somna och aldrig mer vakna.
nu tror ni säkert att jag har en hemsk familj eller att jag blir mobbad, men nej. Min familj är fantastisk och mina vänner med.

Egentligen så vet jag inte varför jag mår dåligt. Det ända skälet jag kan komma på är att jag mår dåligt över min kropp. Jag tycker att jag är tjock och jag mår inte alls bra över min kropp eller mitt utseende.

Allt i mitt liv är faktiskt rätt så bra nu men depressionen har tagit över hela mitt liv. På helgerna medans alla andra festar ligger jag hemma och förmodligen gråter, skär mig eller bara skadar mig på något sätt. Jag tycker att det är sorgligt. Jag är ju trotsallt bara 15år. När man är 15år borde man leva livet, skapa minnen och må allmänt bra bara. Men jag är tyvärr inte som vilken annan 15åring som helst. Jag är Alice, och jag är deprimerad. Och det är inte någonting jag har valt själv. Det bara blev så. Det finns inget hopp för mig längre men det här är mitt liv.

// Tack för att ni läser! Skriv gärna vad ni tycker om första delen i kommentarerna. Glöm inte heller att rösta!\\