Fel sorts kärlek

2. Ny skola

När jag kollar åt Travis håll så lägger jag märke till att han måste vara väldigt populär. För han sitter omringad av hans "coola" kill kompisar och av några riktiga fjortis tjejer som inte kan slita blicken ifrån honom.

Jag ignorerar tanken på att jag är tvungen att spendera dagen tillsammans med honom och går och sätter mig på en ledig plats vid fönstret.
Bredvid mig sitter en tjej med långt blont hår och blåa ögon.
Hon lägger märke till att jag granskar henne så hon tittar upp på mig.
"Hejsan, jag heter Moa" säger hon och ler.
"Hej , mitt namn är Alexis" säger jag och ler tillbaka.
Även fast hon säkert redan vet mitt namn..

Lektionen går långsamt och det känns som om jag suttit på den här stolen i flera år och att min rumpa domnat bort helt.
När klockan ringer och våran lärare avslutar lektionen så plockar jag ihop mina saker och ska precis börja gå tvärs över rummet i mot Travis när Moa knackar försiktigt på min axel så hon får min uppmärksamhet och säger.
"Lycka till idag. Det kommer du behöva"
Jag tittar frågande på henne vilket hon märker.
"Du ska vara en hel dag med Travis, de är inte så lätt som man kan tro."
"Men jag.."
Hon avbryter mig mitt i min mening och kramar om mig och säger "hejdå,syns på nästa lektion" och skyndar snabbt iväg.

Jag förstår inte varför hon plötsligt fick så bråttom. Jaja när jag vänder mig mig om åt Travis håll då ser jag att han är påväg hitåt. De var säkert därför Moa sprang iväg.
"Hej, Alexis" säger han när han kommit fram till mig.
"Hejsan Travis" säger jag utan att släppa blicken ifrån golvet.
"Kan jag få se på ditt schema?"
Jag plockat upp schemat och ger till honom , han tittar på det och kollar sen upp på mig.
"Din nästa lektion är Matte, sal 114" säger han och räcker samtidigt över schemat till mig.
Jag tar i mot det och stoppar ner det i väskan igen.
"Kom så går vi" säger han.
Jag följer efter honom hack i häl för jag vill verkligen inte tappa bort mig!
"Vart är vi påväg?" Frågar jag honom emellan mina flåsande andetag. För han har betydligt längre ben än jag så han går mycket fortare.
"Till ditt skåp, så du får lämna dina saker" säger han utan att titta på mig.

När vi går igenom korridor efter korridor ser jag hur tjejerna stirrar. Jag kan inte låta bli att le åt hur avundsjuka dom blir för att jag går med Travis och inte dom.

Tillslut stannar Travis vilket jag inte märker och går in i honom.
Jag ramlar över honom och han stirrar chockat på mig eftersom han troligen vart lika förvånad som jag.
Där ligger vi , han på golvet och jag ovanpå hans rygg. 

Jag reser mig snabbt upp, rättar till kläderna och plockar snabbt upp mina och Travis böcker ifrån golvet.
"Förlåt, de var inte meningen"  säger jag och känner hur rodnaderna på kinderna stiger.
Travis reser sig upp och tittar på mig utan att säga något.
"Det är lugnt" säger han tillslut.
Jag känner hur lättad jag blir när han säger det. Jag räcker över böckerna till honom utan att lyfta blicken ifrån golvet. Det skulle bara göra det hela mer pinsamt.
"Varför stannade du egentligen?" Säger jag tillräckligt högt för att han ska höra.
"Vi är framme vid ditt skåp nu" säger han och pekar på ett blått avlångt metall skåp.
"Aha okej, fick jag skåpet längst bort i skolan eller?" Skrattar jag fram.
"Aa , faktiskt så fick du det. Vi är ganska många elever i skolan" säger han medan han kliar sig i nacken.

Gud va snygg han var när han gjorde så. Nej tänkt inte så Alexis, han är inte din typ!
Jag skakar bort tanken och frågar istället för att bryta den pinsamma tystnaden.
"När börjat mattelektionen?"
"Eeeh... Om 5 minuter" säger han när han kollat på klockan.
"Lämna dina svenska saker så springer vi, för vi vill inte komma sent , för då får vi en stor utskällning" säger han stressat.
"Eeh okej,visst" jag lägger in mina svenska saker och låser skåpet och stoppar nyckeln i fickan.

Travis har redan börjat springa så jag får har några metar att ta igen.
Men han märker att jag inte är precis bakom honom så han vänder huvudet åt mitt håll.
"Kom igen då segis" ropar han genom hela korridoren.
"Vänta lite, sakta ner" ropar jag tillbaka.
För att vara snäll så saktar han in. Jag minskar avståndet till honom successivt tills jag springer sida vid sida med honom.
"Tack" säger jag mellan mina flåsande andetag.
Han flinar bara tillbaka.

"Föresten kalla aldrig en tjej segis då kommer du ångra dig" säger jag innan jag faktiskt börjar springa fort. Jag springer ifrån Travis och när jag kommer till slutet av korridoren vid sal 114 så stannar jag. Han kommer fram efter någon minut och ställer sig och flåsar mot väggen. Det ända jag gör är att stå och flina stort åt hans chockade ansiktsuttryck .

"Hur fan kan du vara så jäkla snabb helt plötsligt?" säger han och kollar frågande på mig.
" Jag är snabbare än vad du tror, jag har varit en friidrottare tidigare också för den delen" skrattar jag fram .

Travis var verkligen inte som jag trodde han skulle vara. Han är mycket bättre