The Crash

2.

Johannes POV (Point of view)

Jag öppnar ögonen. Jag reser mig upp.Vad hände?Jag ropar på Ida men får inget svar.
"Hallå!?"
Det ekar. Det ekar mycket. Allt är helt tyst. Jag är ute på en äng. Var är jag?

Idas POV

Allt är svart. Var är Johannes? Vad händer ens? Men det viktigaste, var är JAG!? Jag hör en dov röst. Det låter som Johannes men jag är inte säker. Mitt ansikte trycks mot något. Först nu märker jag att jag ligger ner på mage.

Johannes POV

Jag vänder mig om och där ligger Ida. Hon verkar avsvimmad. Plötsligt så skakar hon till hon reser sig upp. Hon är helt vit i ansiktet. Jag säger det till henne.

"- Amme, dudå! Du är värsta spöket."
"- Är jag?"
"- Nog med skämt. Var fan är vi!?"
"- Vi är nog i spelet."
"- Nu hoppas jag faktiskt hellre att det är nåt Ponnyspel. "

Idas POV

Jag är så rädd just nu. Om vi är i The crash så tror jag att vi kommer dö.
Min mage kurrar.
"- Jag är är hungrig."
"- Jag med. Det är bara att leta efter något samhälle."
Jag fattar inte hur Johannes kan vara så positiv när vi kan dö när som helst.

Johannes POV

Jag försöker vara så positiv som möjligt, då brukar andra bli positiva.
Vi letar efter något och äta och plötsligt ropar Ida något.
"- Johannes! Kom fort!"
Jag springer mot dit hon gick. Jag kan inte tro mina ögon!

---------------
Tja! Jag jobbar hårt med den här berättelsen och själv tycker jag att det är min bästa hittills. Du kan gärna ge feedback i kommentarerna eller kolla in någon annan av mina berättelser.
Detta kapitel blev lite kort men du fick ju något att längta efter!