Tagen ensam hemma

Mamma åker

*vibrerar* åh nej inte alarmet, mina ögonlock vill inte eller orkar inte lyfta på sig så det är fortfarande helt svart . " Lou!" ropar mamma nerifrån köket. Jag stapplar ner för trappan med nyvakna ögon, det skarpa ljuset från köksfönstret bländar mig nästan. 

Då var det dags att släpa sig till skolan...ännu en gång. Man kan väl säga att jag inte är så populär i min skola, eller ja om jag ska vara helt ärlig är sanningen att jag inte har några vänner i skolan.. Inte en enda. Jag har en vän, min granne Moa. Vi är nästan varje dag.

När jag kom hem från en lång dag i skolan stod mamma där och såg fundersam ut i köket. Jag har något att berätta sa mamma. Jag gillar inte när mamma gör den där minen, det är som att hennes ögon krymper och att hon inte har någon kontakt med de runt omkring.

Det var så här att mamma skulle åka till Stockholm i tre dagar på grund av flera brådskande jobbmöten. Det betydde att jag skulle få vara hemma själv i tre hela dagar! Men på kvällarna skulle Moas förläldar komma och tittar till mig och fixa middag. Mamma skulle åka nästa dag.

På morgonen dagen efter lyste solen in i mitt lilla rum. Mamma ropade nerifrån köket att det var dags för henne att åka. Jag vinkade av mamma vid dörren. Hon pussade mig på kinden och sa något i stil med, inte öppna för främlingar och något med att låsa dörren. Helt ärligt lyssnade jag inte så noga men jag suckade något till svar och vinkade sedan. Jag gick in igen och bredde en macka och snart bar det iväg till skolan. Efter skolan var jag med Moa hela eftermiddagen och sedan följde hennes föräldrar mig hem och gjorde middag. På natten hade jag faktiskt svårt att sova vilket sällan händer mig. Det var något som inte kändes helt rätt....
 

Detta var första kapitlet av " Tagen hemma själv"