Jullovet var över och jag var tillbaka till skolan. Det första jag märkte var att alla nior som en gång kom från ingenstans och sa hej och pratade med mig sa inget. Dem bara gick förbi mig som jag inte var där som om dem inte brydde sig om mig nå mer. Jag var rädd rädd för att bli ensam igen rädd för att inte ha mån att prata med rädd för vad som skulle hända. Återigen var jag ensam ingen att va med ingen att prata med och inget att göra. Dag efter dag undrade jag bara på vad som hände. Jag fick aldrig nåt svar på vad som hänt men jag insåg att jag inte behöver nått svar på den frågan. För vem behöver dem när man redan har vänner det tog ett tag för mig att inse det men jag är inte ensam och var aldrig det. Jag var bara för dum för att inse det i tid. Sen den dagen började jag prata med mina klass kamrater och på sätt fick jag dem vänner jag har idag.
Slut jag hoppas ni gillar boken
