Klassens Clown

På väg

Förord:

Detta är min första bok/serie på wattpad! Den kan vara lite dålig så att säga!! Vad vet jag? Du kanske tycker om den? Men jag hoppas att du gör det iallafall!! Läs Läs Läs!! GOO!! =D

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bilen hoppade till i varje litet gupp vi hamnade i och min mage fylldes av fjärilar gång på gång. Jag gillar den känslan mycket. Det är bara så kul när den känslan dyker upp i min mage. Den kommer paff och försvinner bara sådär puff! Det är lite som kull-kurragömma. Det är en blandning av leken kull eller datten som min lille bror och jag brukar säga och kurra gömma. 

- Är vi framme snart!? skrek min lillebror med en tröttsam ton och tindrande turkos-blåa ögon.

Så betedde han sig när han var pirrig eller förväntansfull, men ändå trött på samma gång!! 

- Nej inte än Astro, svarade mamma med en tvärsäker röst men utan att vända sig om.

Mamma vänder sig aldrig om när hon pratar med oss. Inte i bilen iallafall. Då säger hon att hon måste hålla koll på pappa så att han inte kör fel. Det är sant att pappa lätt går vilse och är lite vimsig och glömsk av sig ibland. Men hon behövde ju inte stirra på vägen hela resan ut? Pappa skulle väl inte liksom köra över ett staket och in i en kohage eller hur? Han är inte sååå knasig vad jag vet! Så mamma överdrev väl lite mycket när hon tjatade på pappa hela tiden. Just innan jag hann tänka på något mer kraschade vi in i någonting! Pappa gav ifrån sig ett sådant där 'tjej' skrik som vissa människor kallar det och kramade om ratten extra hårt. Han blev alldeles vit i sitt ansikte och den före detta långa svarta mustaschen blev lite gråare av sig om jag nu såg rätt. För just då tittade jag ut ur fönstret och möttes av två stora ögon!! Jag hoppade till och blev till is!! Vågade inte andas alls!!

- Var inte rädd Harry, sade mamma med en otroligt nog lugn röst. Det är ju bara några kossor!

Jag kröp sakta bort från min nu ganska mosade lillebror och tittade stint ut genom fönstret. Japp, där stod en stor blå och lila kossa. Vänta nu?? Blå och lila?? Vaaaaa?! Jag gnuggade mig snabbt i ögonen och då stod den blå och lilla fläckiga kossan fortfarande där!!

- Blå och lila?! skrek jag ur mig och hoppade återigen på min redan mosade lillebror som av 'misstag' blev mosad igen.

Det var ett under att han inte tuppade av. Eller kanske kossade av! Haha!! Förstår ni? Tuppade och Kossade?? Haha, roligt va? Nähe. Låt bli att skratta då! Mamma vände äntligen blicken mot mig och log. 

- Det är ju snart karneval i staden! sade hon med en glad stämma och fick tindrande ögon.

-      -      -      -      -      -      -      -      -      -      -      -      -      -      -      -      -      -      -      -      -      -

Karneval? Vad nu? Jag lutade mig tillbaka på min plats i bilen på lillebror och med en skrikande pappa(Han är rädd för kor) på förarsätet. Jag lyckades på något vis koppla mig ifrån allt kaos och skrikande och  komma in i min egen lilla fantasi värld. Jag kom ihåg första gången jag var på en Karneval! Det var otroligt!! Jag var bara 4 år då och hade inte sätt så många människor, så mycket skrik och såååå mycket färger!! Jag kunde inte styra mig själv och sprang iväg från mamma och pappa. Sedan var jag vilse om du nu ville veta det. Jag var ensam, liten och fruktansvärd rädd! Jag tappade helt bort allt vätt som jag hade i min lilla spinkiga kropp och föll ihop mitt i den stora klungan med en massa massa människor. LÅNGT bort från min mammas och pappas famn!! Långt bort från det som jag kände var tryggheten. Jag satt där. Nej, där ljög jag! Jag satt där i min ensamhet och skakade, svettades och med skräck i båda mina ögon. Mycket sträck ska du veta! Mycket mycket skräck och helt helt ensam!! Men då...............

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Läs mer i nästa del!! =3 Tack för att du tog dig tid att läsa denna!! <3