"De där kläderna hade du på dig igår också" sa Ina.
"Och förresten så passar du inte i de alls"
Jag kände den där klumpen i magen igen.
Fast att jag är "van" nu att få höra hat-kommentarer så gör de precis lika ont som de första jag fick i 4:an. Vad det än handlar om så sårar det mig.
Snabbt tog jag fram biologiböckerna, slängde igen skåpet och gick till sal 202.
De flesta var redan här och stirrade på mig när jag klev in genom dörren.
"Varför ska du alltid vara så sen till lektionerna, Elena?" frågade biologiläraren Anci strängt.
"Ehm.. jag glömde lite saker i skåpet bara" ljög jag osäkert.
Anci suckade, men fortsatte att anteckna på whiteboardtavlan.
Phu, tur att jag klarade mig undan den här gången också.
Egentligen kom jag sent bara för att Ina och hennes fåniga lilla gäng stoppade mig med de där kränkande kommentarerna.
"Hejsan hejsan, förlåt så mycket att jag är sen men Elena tog min tid"
Jag vände mig om mot dörröppningen. Där stod en blond tjej med hår ända till höften, lika blåa ögon som havet och med ett stelt, fejkat leende.
Alla i klassen riktade blicken från henne till mig istället.
"Elena, är det något du vill berätta?" frågade Anci, sköt upp sina glasögon som råkat hamna strax över näsan och stirrade hennes mörkblåa ögon rakt in i mina.
Jag tittade osäkert över havet av stirriga elever.
"Näe, jag vet inte vad hon pratar om" svarade jag och började peta på mina bruna hårtoppar.
Anci suckade igen och la sina armar i kors.
"Jag orkar inte med era tjafs som pågår under hela skoltiden. Kan ni vara snälla att inte bråka med varandra och tala sanning?!"
Jag blundade och önskade att jag snabbt sjönk genom marken.
"Men vadå? Det är Elena som stoppade mig!" sa Ina och satte sig bredvid Kalle.
Jag fortsatte att blunda, men jag kände ändå hur blickarna brände genom ögonlocken.
"Vi tar detta efter lektionen, men nu vill jag att ni respekterar att vi har lektion" sa Anci och började anteckna igen på tavlan."Hej.
Idag var en jobbig dag. Förutom att det var fredag så kändes allt bajs. Samma gamla diskussioner med lilla, söta Fröken Perfekt. Hennes fåniga flin stör mig så mycket att jag blir helt vansinnig. Kan hon inte bara lägga av att tro att hon är något?! Bara för att varenda kille dreglar efter henne så betyder inte det att hon är drottning över skolan och bestämmer över alla! Hon är precis lika mycket värd som jag, men hon tror att hon är 100 gånger mer värd. Och när hon beter sig så lågt så skulle jag nästan kunna säga att hon inte är värd ett piss...
Ja, men som sagt så är det FoooFriday! Efter att det finns några Foooers i skolan så har jag lärt mig att det kallas så. Så det betyder en timmes musiklyssnande då jag bland annat spammlyssnar på Fridays Are Forever! En så sjukt bra låt är vad jag tycker. Dock finns det en bättre låt - Build a Girl! Varje gång jag lyssnar på den så dör jag inombords. Så bra låt, alltså! Imorgon är det iallafall helg, men det betyder ju två hela dagar med en viss person... Varför måste hon vara min fostermamma? Hon är ett svin som jag hatar.
Som vanligt stannar vi här inne, i en liten lägenhet på tredje våningen. Alla andra kommer väl åka och bada, eller gå runt på stan. Jag kommer lyssna på musik och inte ha något liv. Tack tack för detta liv...
Hejdå lilla fjärt!"Jag stoppade ner dagboken under kudden, stoppade in öronsnäckorna i öronen och satte på Fridays are Forever...
YOU ARE READING
Run With Us
Fanfiction"Jag hörde hur mamma skrek och hur socialtjänsten ropade kränkande ord åt henne. Medan så satt jag under köksbordet, höll för öronen och grät, mer än jag någonsin gjort tidigare. Varför måste det här hända mig?" Elena, en mobbad och utfryst 14-åring...