~This is who i am now~

-Xaviers historia-

-Xaviers perspektiv/historia-

Jag hamnade på den onda sidan, inte av ett val men jag var tvungen.
När jag var 6 så dog mina föräldrar och jag hade ingen släkt som levde häller, tyvärr. Jag var ensam tills en dag då en man kom till mig när jag satt på gatan, smutsig och hungrig.
Han erbjöd mig att följa med honom, jag var liten då så jag visste inte vad jag gav mig in på.
Från den dagen har jag varit en del av den mörka sidan, men det goda levde kvar i mina ådror och värmde upp mitt iskalla hjärta, kallt blev varmt som en kopp med varmchoklad.
När tjejen som en gång var min bästa vän dog så krossades mitt hjärta i tusen små skärvor och mörkret reagerade i mitt hjärta. Mitt mål var nu att ta över världen genom att utrota alla drakar. Nu finns det fåtal drakar kvar och den mäktigaste är elementdraken och det sägs att arvingen av hans krafter är ännu mäktigare och har kraften att förvandla sig till just en drake.
Jag hade studerat min bästa väns steg och rörelser tills den hemska dagen (*host* stalker)
Hon var så blyg och mobbad men jag hade fått en order om att inte lägga mig i.
Åren hade gått sedan dess och jag hade blivit kraftfull och utvecklat mäktiga krafter, men jag kände mig svag när den där nya tjejen kom, jag har inte fått veta hennes namn men hon har en aura som värmer.
Hon gjorde mig arg men ändå glad, en obehaglig känsla kröp längst ryggraden och gjorde så att jag ville förgöra henne, jag vill inte men det är som en röst i mitt huvud som tvingar mig.
Hennes ödla som följer efter henne som en knähund gör mig galen, jag vill bli av med honom till vilket pris som helst.

Jag satte mig ner och suckade, vad gjorde den där tjejen vid Summers gravsten? Hon sa att det var en gammal vän men jag kände Summer, jag var hennes enda vän.
Jag satte på vattenkokaren och slängde en tepåse i koppen, jag snurrade runt och gjorde några lätta rörelser med armarna.
"Vad gör du?!" Hörde jag en ilsken röst säga.
"Det kallas att dansa" väste jag och kollade på honom med smala ögon.
Killen vid namn Austin gick fram och klappade älghuvudet som hängde på väggen med mörka ledsna ögon.
"Jag hörde att du träffade en tjej på skolan" sa han.
"Mm" mumlade jag och stängde av och blandade i teet.
"Jag vill att du dödar henne och ödlan"
Jag sprutade ut vattnet som jag hade i munnen och kollade på honom.
Han skrattade belåtet och la sina händer på mina axlar.
"Snälla Xavier, det blir ditt livs största chans, du kommer att bli berömd"
"Jag vill inte bli berömd" sa jag och gick vidare mot den grönmålade dörren. Jag smällde igen den och rusade upp för trappan, jag hade aldrig mördat någon förut, mitt jobb var att plåga dom som inte löd deras mästare.
Den friska luften piskade mot kinderna och mina bara armar blev alldeles knottriga, jag var inte den typen av person som gillar kyla det som är känns bättre för mig är varma sommar dagar och duschar.
Jag gick på den grusiga vägen och andades in den kalla luften som frös ner mina lungor och bildade små is kristaller på ögonfransarna.
En person gick rakt in i mig och bad om ursäkt. Jag kände igen rösten som kom från tjejen.
Jag såg att hon var snurrig och passade då på att fråga efter hennes namn.
"Jag heter Summer" sa hon och ställde sig upp.
"Summer?" Frågade jag.
"Ja vad annars?" Sa hon tyst.
"Du menar den Summer?"
Hon nickade och satte upp håret.
"Men du är ju död" mumlade jag.
"Det var vad alla trodde" sa hon "så vad gör en jobbig kille som du här?"
"Jag klarar inte av att..att döda dig"
Hon flämtade.
"Döda mig?"
"Mm, men jag ska inte göra det" sa jag och försvarade mig själv. Men det var försent, hon var borta.