Gul regnjacka

Kapittel 2, En annan tjej.

Dörrarna går långsamt upp igen och hon anar en skepnad med vaxkammat hår och kryckor. MATTHIAS! Hon stelnar till och försöker se så normal ut som möjligt, men det är inte lätt när man har kinder röda som rosor. Hon försöker diskret titta ner i golvet för att undvika onödig ögonkontakt.
Emmylin har varit förtjust i Matthias sedan 6:an och har alltid försökt undvika tillfällen som detta. Matthias har ljusbrunt hår och gröna ögon som man bara smälter av.
Matthias hoppar försiktigt in och hissdörrarna går igen. Att man står så nära varandra i en hiss har Emmylin aldrig tänkt på. Hon tänker på hur deras efternamn skulle passa ihop, Emmylin och Matthias Jackobson eller kanske Emmylin och Matthias Nordin. Att det kan vara så svårt att
bestämma efternamn! Hon tittar försiktigt ner på hans gipsade ben. Att han ska vara så oförsiktig på sina hockeyträningar hela tiden skrämmer henne lite.
- Sååå, har du mycket nu eller?
Åh nej!! Det här fick bara inte hända! Varför måste du prata med mig Matthias? Under loppet av en halv sekund hann Emmylin tänka fler tankar än vad hon hade gjort på hela dagen.
"Omg, vad ska jag svara! Kan jag bara strunta i det och stå tyst? Nej, nej, nej! Det är för otrevligt. Ska jag kanske mumla något så att han inte hör? Nop, never!! Då skulle han ju bara fråga vad jag sa, och då skulle jag behöva svara igen! Ahhh! Vad ska jag göra? Var du så himla tvungen?"
Efter några tysta och obehagliga sekunder kommer som tur var hissen till undsättning. Den stannar med ett svagt ryck och hon får nervöst ut:
- Eh, jag ska av här så...
Emmylin går ut på andra våningen. Hon vänder sig om och hinner precis få en glimt av Matthias innan hissdörrarna stängs. Han lyfter sakta upp handen innan den tunga metallen slukar honom.
Emmylin brukar undvika att dagdrömma, men det här är en sån dag som det inte går att låta bli!
Hon går vidare till skåpen och stannar vid nr 18. Precis när hon ska sätta nyckeln i låset kommer Jonny springande med en sko i handen. Tätt efter kommer Simon med en väska. Sko på ena foten, strumpa på den andra. Jonny har ett rejält försprång och springer in bakom Emmylin och viskar till henne att hålla tyst. Emmylin ler och skriker rakt ut:
- Han är här Simon!
Jonny blir såklart sur men hinner inte bli arg på henne fören Simon kommer springande och Jonny måste sticka för livet om han vill överleva. Emmylin ler för sig själv, om någon förtjänar stryk så är det Jonny.
Förra veckan hade han hällt röd färg på hennes stol på bildlektionen. Hela klassen hade skrattat och frågat henne om en extra binda i hela två dagar. Hon sätter in nyckeln i skåpet och lägger i den överklottrade mappen i svenska. Emmylin tittar på skåpdörren där ett schema sitter fastklistrat. Engelska, typisk, det ämnet hon faktist inte har
godkänt i. Emmylin försöker samla sig. Det är bara en lektion, tänker hon för sig själv. Vi kommer säkert bara jobba i boken idag.

Att sitta och vänta på en lektion är nog det värsta som finns! Att ha Kannis ( deras klass ansvarige ) som Engelskalärare gjorde det såklart värre på utvecklingssamtalen.
" - Jaa du Emmylin. Det är något speciellt med dig hörru.
Nej. Det var det absolut inte! Det var ju det hon försökte undvika. Så där hade hon fel."

När Kannis kommer upp för trappan stannar virrvarret av springande killar och flygande mappar upp som om någon tryckt på stoppknappen. Bakom Kannis kommer ett okänt ansikte och kropp gående.