Dem försvunna barnen

Röda telefonkikosken räddar livet!

Bussen åkte och det skumpade. Jag spelar lite på min helt nya mobil. Den är grå och har vita knappar. Jag kollar upp men har missat stationen......neej tänker jag eller skrek jag?.
- Nästa Charing Cross Road säger chafören i högtalarna.
- ähh, ursäkta mig, vet ni liksom vad detta är för gata..jag skulle liksom gått av på förra stationen säger killen framför mig.
- nja..jag skulle också gått av på förra stationen säger jag och både jag och killen kollar på andra killen.
- samanträffande skrattar andra killen.
- Vad heter ni? säger jag.
- Tom säger brunhåriga killen
- Luwie säger killen med orangeblont hår.
- Lily säger jag när dörrarna på bussen öppnas. Vi går ut ur bussen.
- har ni några mobiler?, arnas kan jag ringa pappa och be honom sjusa hem oss frågar jag.
- jag har en men den är slut på bateri svarar Luwie.
- Jag tappade min för en vecka sen så den ligger på verksta svarar Tom.
- men jag ringer då säger jag, och tar fram mobilen.
- Du har inga pengar på ditt kontaktkort säger mobilen.
- Jag förklarar för Tom och Luwie och livet känns hopplöst.
- Men kolla där borta säger Tom och peka på en telefonkiosk. Vi gick fram och jag stoppade in pengar. Jag lyckades få tag på pappa och lite senare kom han och hämtade oss. Jag fick Toms och Luwies nummer så att vi kunde hålla kontakten.