Mina föreldrar krama mig länge innan jag, Luwie och Tom hoppade på tåget till london. Vi spelade kort nästan hela vägen till london. När vi var framme letade vi upp den läckande kittlen. Vi gick in i den lite halvflummiga resturangen. Folk kollade lite underligt på oss, men vi gick ut och fram till stenmuren. Stenkoden fick vi med i brevet så Tom slog tacktfullt på stenarna och framför oss var diagongränden.
- wow! sa jag och vi fortsatte in.
- vad ska vid börja med?"Frågade Luwie.
- Orlanders! Jag har alltid velat köpa trollstav på Orlanders sa Tom.
- ja, visst sa jag och vi gick mot Orlanders. Det var stora hyllor fyllda med olika trollstavar. En vimsig kille kom fram och log. Han harklade sig och sa,
- ja, vad roligt, några nya elever på hogwarts antar jag.
- ja, vi behöver trollstavar sa jag.
- ja det förstod jag, arnas hade ni väl inte kommit hit sa mannen och log ännu mer.
- nå, vem får jag börja med? Sa han
- du kan börja med mig sa Tom och gick fram till mannen. Mannen kollade länge på Tom och hans leénde ändrades till en lite alvarligare min.
- Tom? Sa mannen alvarligt.
- ja! Sa Tom
- du liknar din far sa han och gick för att säkert leta efter en trollstav. Han kom tillbaka med tre avlånga lådor. Tom testade två innan han hittade den rätta, hans trollstav var lång och brun och längst upp satt en blå kristall med ett svart gren som hade slingrat sig runt kristallen. När han tagit trollstaven gick jag fram och han tog min hand och hämtade endest en trollstavs ask. Han sträckte fram en trollstav som var gyllenbrun med små drakfjäll till handtag. Jag tog tag i den och det pirrade i magen. Tillslt hade Luwie också fått sin trollstav som var blecksvart med ett silvigt handtag. Sen slog tanken mig om att vi inte hade några pengar.
YOU ARE READING
Dem försvunna barnen
RandomDet var en grå, trist torsdag och jag skulle gå på bussen. Men när jag skulle blippa mitt kort var det inte den vanliga gråhåriga chafören som altid brukar säga "godagens", utan det var en svarthårig kille ungrfär runt 35 år. Jag fundera inte så län...