Vlogged: A Day in the Life of the Fords
Kathryn's Camera
"Good morning." I said, holding up Louella's sheets.
"So ayun nga, we had the night accident na naman." I wadded her Frozen sheets from her crib. Then all of a sudden she comes in to her room and she was running but bowing her head. Poor baby, I know she's upset. "Come here, Jyl." I pulled her to a hug and she ended up clinging to me kaya naman kinarga ko na siya at pinagpatuloy ang pagaayos ng crib niya. "It's okay, baby." I told her when she didn't speak. Hindi pa rin siya nagsalita kaya tumigil ako sa pag-aayos para tignan siya. I touched her back and she looked at me. And it almost broke me when I saw tears in her eyes flowing unceasingly. Umiiyak na pala siya ng tahimik. "No, baby. Aww." Naiyak na rin ako. Kasi naman eh! "Stop crying baby, Mommy's not mad. It's not your fault you peed."
"But Papa." She cried and medyo nainis na ako, hindi sa kanya kundi kay Daniel.
Kanina kasi ay narinig namin ni Daniel sa baby monitor na umiiyak si Louella and when we checked on her, ayun nga, nag-pee siya ng di sadya sa crib niya. We are not putting her on diapers na kasi when she turned two ay nagp-pottie train na siya and now she's much set na. But then accidents happen like this morning. "Papa got upset kasi." Paliwanag ko sa camera habang karga si Louella. "I picked her up the moment I knew it was a pottie accident but Daniel..." I sighed as I turned the knob to Larkin's room. "He shouted, well, not really shouted but pinagalitan niya pa muna—Hi baby good morning!" I kissed Larkin's forehead, he's pretty much awake and busy with his airplanes. "And of course binawalan ko si Daniel kasi nga, hindi naman kasalanan yun ni bunso. And it was partly my fault din siguro kasi binigyan ko pa siya ng water bago siya matulog." I sighed as I sat down the floor para samahan si Larkin na naglalaro. Agad naman siyang tumingin sa kapatid niya na nakayakap pa rin sakin.
"Mommy is she crying?" He asked at agad na tumayo.
"Can you look at her to see?" Pabulong kong sabi sa kanya. He walked behind me dahil nandoon nakaharap si Louella since nakakarga nga siya sakin. And from the camera screen I saw how he kneeled and fixed his sister's hair.
"Are you okay, Louella?" Tanong niya at napangiti ako. Louella is not much of affectionate pa sa kuya niya since medyo baby pa talaga siya. But Larkin, he really loves Louella so much. "Did you cry? Huh?" Umupo na siya sa likod ko at hinayaan ko lang sila na mag-usap habang umiikot pa rin yun camera.
I felt Louella nodding and even heard her sniff.
"Bakit ka umiyak?" Tanong ni Larkin at lumapit sa kapatid niya para halikan ito sa noo.
"Papa he's mad at me. We're not friends." Kumalas na si Louella ng yakap sakin at bumaba sa pagkaka-karga para umupo sa harap ng kapatid niya.
I placed the camera on the table para ma-record ang usapan nila habang kinuha ko naman itong opportunity na ito para ayusin ang kama ni Larkin.
"Why was he mad?" I heard Larkin asking at paglingon ko ay naglalaro sila parehas ng toy planes. Louella was focused. But Larkin's attention was fully on her.
"I pee-pee on cribby, Larkin." Suminghot si Louella bago pinunasan ang ilong niya gamit ang likod ng kamay niya.
"I pee-pee when I was like you too. Papa gets mad too but Mama doesn't." Pag-alo niya sa kapatid. Tiningala naman siya ni bunso. "Don't cry. It's okay lang naman. And don't get scared because they get angry. Mas lalo ka mapee-pee eh."
"You're not angry with me?"
"No. I wouldn't get angry at you." Louella smiled. "Magkakampi tayo pag galit silang dalawa satin." They grinned.

BINABASA MO ANG
Vlogged: A Day in the Life of the Fords
FanfictionFord Family Vlogs! - [Narrated Vlog Book]