Ta inte Misty!

Kapitel 1: Främmande person

Jag vaknar av att solen lyser mig starkt i ögonen. Jag sätter mig yrvaket upp i sängen och gnuggar mig i ögonen. Jag ställer mig upp och sträcker på mig. Jag går fram till fönstret och blickar ut över dom stora gröna ängarna. Det är fortfarande bara April men alla träd och blommor har redan hunnit slagit ut. Skönt, tänker jag, det kanske äntligen blir en riktig sommar. Den förra sommaren regnade det jättemycket och hela hästhagen, som nu såg ut mer som en drömlik äng, var en ända stor lervälling. Den sommaren hade man längtat till vintern om jag ska vara ärlig. Mina tankar avbryts av ett gällt gnäggande. Jag rycker till och stirrar ut över hagarna. Plötslig kommer hästarna galopperande i rasande fart ifrån skogen. Misty ligger i täten och i mitten av ängen stannar hästarna och frustar oroligt. Dancer står med uppspärrade näsborrar. Mysteri och Athena dansar oroligt omkring Misty, som konstig nog står helt stilla. Jag klär snabbt på mig ett par mjukisar och ett linne och går ner i köket. I köket luktar det stark av bacon och ägg. Jag ser mamma står vid spisen och steka. När hon ser mig vinkar hon glatt. 

-Mamma såg du hästarnas race nyss? frågade jag, forfarande undrande över deras beteende.

- Ja, gumman jag såg det. Det kanske var nåt djur eller nåt som var uppe i skogsbrynet, svarade hon medans hon serverade bacon och ägg. Jag sätter mig ner och tar ett bacon.

- Kanske det var, säger jag fundersamt. Jag hinner inte tänka på det längre för i nästa ögonblick kommer min syster rusande ner för trappan. Hon och jag är tvillingar så vi är väldigt lika till utseendet. Hon ser nyvaken ut och gnuggar sig sömnigt i ögonen.

- Vad var det för liv från hästhagen? frågar hon och gäspar stort. Hon sätter sig bredvid mig och ber mamma steka lite bacon åt henne också medans jag berättar det som hänt. Liv, som min syster heter, lyssnar uppmärksamt medans jag berättar vad jag såg. Mamma serverade henne bacon och hon åt hungrigt upp det. Jag satt tyst bredvid. Jag hade redan ätit upp min mat så nu väntade jag på att Liv skulle blir klar för idag skulle vi nämligen rida ut! Vi skulle vara borta hela dan och det skulle bli såå roligt! Vi skulle rida till en sjö cirka en halv mil bort från där vi bodde och på vägen dit skulle vi plocka upp en kompis till oss som också hade egen häst. Jag däremot fick låna mammas stora valack Mysteri. Han var runt 170 cm i mankhöjd och en riktig buse. Men han var bland en vad dom vackraste och snällaste hästarna jag möt. Han var kolsvart med en stor bred bläs och fyra vita strumpor. Han kunde förstås lägga till ett bocksprång ibland och bli lite stark när man hoppar men det kan man ju förstå. Han var ju bara 5 år och väldigt oerfaren. Jag fick låna honom för det var mindre än en vecka kvar till Misty skulle föla så henne kunde jag inte rida och Livs gamla ponny Dancer var för gammal och skulle aldrig hänga med i tempot. 

När Liv ätit upp börjar jag packa matsäck medans hon går och klär på sig. Jag packar ner fyra mackor, två flaskor saft, ett paket kex och morötter åt hästarna. Jag stoppar ner allt i en stor ryggsäck som jag sedan ställer på bron. Jag går upp på mitt rum för att byta om till shorts och ett snyggare linne. När jag drar på mig shortsen tittar jag snabbt ut genom fönstret. Plötsligt ser jag någonting som jag aldrig kommer glömma. En främmande person gick och kände igenom Misty. Hela min kropp förstelnades för en sekund. Personen gick igenom Misty från topp till tå. Jag kände ilskan bubbla upp inom mig. Vem trodde han att han va? På en sekund var jag framme vid fönstret och slet upp det.

- Vem är du och vad gör du här!?!?! skrek jag för full hals. Person hoppade till och blickade ilsket upp mot mig. Jag kände inte igen personen. Innan jag hann säga något mer vände personen helt om och sprang allt vad han kunde tillbaka till skogen. Jag stirrade efter honom. Undra vad han gjorde på Misty?

- Jenny! Vad hände? säger liv och kommer inrusande i mitt rum. Jag stirrar fortfarande ut genom fönstret. Jag ägnar inte Liv en blick.

- Det var nån i hagen.... Han visiterade Misty, säger jag stelt och vänder mig om. Liv stirrar på mig som om hon inte trodde mig. 

- Menar du att nån gick i hagen? frågar hon. Jag suckar och knäpper shortsen. 

- Ja, det var ju nys det jag sa, säger jag och ler mot Liv. Liv puttar på mig och plötslig bryter jag och Liv ut i gapskratt. 

- Nu måste vi göra i ordning hästarna om vi ska hinna rida på någon långritt, säger jag när vi lugnat oss. Jag och Liv går tillsammans ner för trappen. 

- Hejdå mamma! Vi rider nu! ropar jag till mamma. Jag hör hur mamma ropar nåt från köket men jag hinner inte ta reda på vad för i nästa ögonblick drar Liv med mig ut på gårdsplanen. I farten lyckas jag få med mig ryggsäcken. Vi tar in hästarna och tränsar dom. När vi leder ut hästarna på gårdsplanen ringer min mobil.

- Hallå? Det är Jenny? säger jag.

- Hejsan Jenny! Det är Frida! Jag undrade bara om ni var på väg snart? frågar Frida med glad röst. I bakgrunden hör jag hur Herkules gnäggar gällt. 

-Jag vi ska precis sitta upp så vi är där om en kvart ungefär, säger jag.

- Vad bra! Hejdå så länge, säger Frida och lägger på. Jag stoppar ner mobilen i fickan och sitter upp. Liv sitter redan uppflugen på Athenas breda och varma rygg. 

- Redo då rider vi!