En oväntad träff

Kapitel 1-Träffen där livet börjar

Hej allihopa! Jag har gjort denna korta novellen på skoltid och ska så småningom översätta den till engelska. Jag har inte så mycket mer att säga än att önska er en trevlig läsning ;P  xoxo  ♡

Jag kollade på Leslie medan hon sprang fram till entrén på tivolit. Hennes två tofsar studsade och såg guldiga ut när solen lyste på henne. Hon vände sig mot mig och hennes stora bruna ögon tittade vädjande upp på mig. ”Kaan vi inte gå in Cassie? Snälla, snälla, snälla!?” bad hon. ”Nej Leslie, jag har inte tillräckligt med pengar för det just nu."  Leslies föräldrar var väldigt snåla men hörde till dem mest välbeställda i staden. De skämde bort sin fyraåriga dotter väldigt mycket, men bara med kläder och inte med saker som Leslie faktiskt tycker är roliga. Jag, Cassandra Miller, sommarjobbar som Leslie Hennings barnvakt. Själv tycker jag att hon förtjänar att ha det roligare, men som det ser ut nu så får hon nog inte ens träffa kompisar förrän hennes föräldrar släpper taget mycket mer. De litar bara på mig som hennes barnvakt. I början var de tveksamma men jag hade bra kontakter som hjälpte mig att få deras tillit.

    Leslie förstod som vanligt och vi fortsatte vår promenad runt i staden. Vi kom fram till en rund fontän och satte oss ner på dess kant. Jag vände mig om mot min väska för att ta upp ett äpple till Leslie men när jag tittade tillbaks där Leslie hade suttit för bara några sekunder sedan insåg jag att hon var borta. Hon syntes inte till någonstans. 

Känslan av panik vällde över mig. Jag stod där som förstelnad i en bråkdel av en sekund innan jag började agera genom att springa och ropa ut Leslies namn. Trots det fick jag inget tecken av henne. Hur skulle jag någonsin hitta henne? Jag förbjöd mig att tänka på hur arga hennes föräldrar skulle bli av att deras lilla ägodel var borttappad och att de aldrig skulle litat på en 16-åring som mig från första början. Leslie kunde vara vart som helst, någon kanske hade kidnappat henne! När jag utmattad saktade ner farten hörde jag min mobil ringa. Det var en killes röst i andra änden. ”Cassandra Miller?” Frågade hans söta röst. ”Ja??” Jag var stressad för jag borde ha letat efter stackars bortkomna Leslie. ”Jag heter Brody och står här med… Leslie… Hennings…” Han sa det som att han läste namnet från ett papper för första gången. Knuten som fanns i min mage löstes sakta upp och han fortsatte:

”Eeh, ja. Ditt nummer fanns i hennes ryggsäck.”

”Tack Gud!! Vart är hon??”

”Ta’t lugnt tjejen, hon sitter här. Kom till tivolits entré bara” sa han. Jag lade på direkt och började springa till tivolit. Såklart är Leslie vid tivolit! Hon ville ju gå in dit innan, hur dum får man bli? tänkte jag.

Jag såg Leslie sitta på en stenmur vid ingången. Jämte henne stod en kille i min ålder och pratade med henne. De slutade att prata när jag ställde mig framför Leslie.

Killen hade klarblåa ögon och mörkt hår som stod upp lite vid hans snapback. Han såg ut som en typisk skate-kille.

”Cassie jag vill gå in.” sa Leslie tyst. Jag ville gå in med henne men jag hade ju inte tillräckligt med pengar och det hade jag redan förklarat.

     ”Det går inte, det vet du ju.”

”Leslie berättade det för mig, men jag tycker vi kan gå in ändå.” sa min räddare i nöden med ett lurigt leende på läpparna. Jag förstod inte riktigt, om Leslie hade berättat sanningen skulle han ju ha vetat att vi inte kunde komma in. Han märkte nog att jag inte förstod för han pekade på en stålgrind som jag antog var ett lastintag för tivolit, vilket tydligen skulle få mig att förstå. Brody började gå mot den massiva grinden. Först trodde jag att han hade en nyckel in, men jag misstog mig stort. Han tänkte smita in. Leslie sprang efter och då var jag tvungen att följa med. Att smita in kanske inte var en så dum idé i alla fall, Leslie fick ha kul och jag behövde inte betala för det.

Innan jag visste ordet av det så hade Leslie krupit under och Brody klättrat över grinden. Jag stod där och kände mig som en fåne som varken kunde krypa eller klättra över. ”Kom igen då Cass.” sa Brody utan att låta varken irriterad eller otålig som de flesta andra skulle gjort. Men jag tänkte inte så mycket på det för ett ord fångade min uppmärksamhet, mitt ”namn”. Han hade redan kommit på ett smeknamn till mig. Det värmde mitt hjärta och jag blev otroligt glad med en pirrande känsla i mina kinder. Bara en sak höll mig ifrån att le och det var att jag var att jag var tvungen att komma över till andra sidan utan att skämma ut mig genom att ramla eller något liknande. Efter ett intensivt klättrande lyckades jag komma upp på grinden, bara halvvägs kvar. Tvekande hoppade jag ner, men såklart föll jag när jag landade med fötterna på asfalten. Som tur var fanns Brody där och fångade mig innan mina knän nuddade asfalten. Jag log mot honom som tack och han log tillbaks.

Inne på tivolit köpte vi sockervadd och åkte massa åkattraktioner. Det var kul och jag och Brody lärde känna varandras personligheter. Brody var faktiskt rolig att vara med och jag kände mig bekväm och säker i hans sällskap. Innan jag och Leslie var tvungna att gå hemåt vann Brody en stor fluffig kanin åt Leslie när han spelade på ett basketspel där man skulle sätta bollar i korgen. Han var riktigt duktig på det och satte alla bollar. Leslie blev superglad vilket gladde mig. Brody var bra med barn. Men allt eftersom tiden gick var vi tvungna att gå hem till slut.

☁ Stay cloudy ;) 

Haha man förstår vad jag menar om man checkar in "Jc Caylen's"  you tube kanal. ;*  Ses i nästa kapitel my  beloved readers!

~Sofie