Jag har haft väldigt svårt att skriva det här talet, och jag vet inte hur många gånger jag har kluddat, kladdat, renskrivit, och skrivit om det.
Det är väldigt svårt att få ner sig själv på en blank sida.
Det finns för mycket att berätta, samtidigt som det inte finns något alls som är värt att dela eller prata om, och det finns saker om mig själv som jag inte vill att någon någonsin ska få veta.
Det är väldigt svårt att definiera sig själv när jag inte ens vet vem jag är än, eller kommer bli, och jag kan inte berätta om hur jag var, för jag är ju inte samma person nu som jag var för ett år sen.
Jag är ett väldigt stort fan av sci-fi, vilket gör att intresset för rymden kom lite på köpet. Och jag tänkte lite på det här om dan, och vad jag kom fram till att jag är lite som en galax.
Jag är en virvelvind av materia, stjärnstoft, stjärnor och gas. Jag växer och krymper ständigt, och nya stjärnor, nya intressen, föds inom mig.
Stjärnstoft från gamla stjärnor, gamla intressen, finns fortfarande kvar som spår inom mig. Och materia och planeter, familj och vänner, krymper, växer och evolverar,
Delar av mig dör, delar av mig föds, hela tiden, men det finns alltid spår av båda delarna, som tillsammans formar min galax, min personlighet och den jag är.
Något mer som gör att jag ser på personligheter, eller iallafall min personlighet, som en galax är just hur allting hänger ihop.
Små stjärnor, små intressen och planeter, större intressen är kopplade till varandra, som ett eget litet solsystem eller stjärnkonstellationer.
Mitt intresse för Anime och Manga ledde till att mitt intresse för att måla och skriva växte något enormt, även mitt intresse för cosplay föddes.
Mitt intresse för sci-fi gav mig ett intresse för rymden, böcker som Percy Jackson och serier som Supernatural gav mig ett stort intresse för det okända, mytologi och religion.
Mitt intresse för gaming kopplades snabbt samman till mitt intresse för att måla då jag började intressera mig för grafik och animation. Mitt intresse för böcker gav mig min förmåga att skriva berättelser och skapa mina egna världar, egna galaxer.
Allting kopplas i slutändan ihop, och allting kommer samman och bildar mig.
Men precis som stjärnor föds, så kan stjärnor också dö. Mitt intresse för ridning var väldigt stort ett tag, då min morfar hade ett eget stall, jag hade min egen häst och jag red flera gånger i veckan.
Intresset dog ut såsmåningom, i samma veva som min morfar sålde sin gård och jag stannade hellre inne och läste böcker än gick ut och sprang eller lekte häst i skogen.
Men det finns fortfarande spår, stjärnstoft, kvar av det intresset. Jag tycker fortfarande om hästar, och djur i allmänhet även om intresset inte är stort.
Och jag vet att om jag målar en häst, att nej, den muskeln borde vara mer si eller så eller jag vet att bettet ska vara designat på ett speciellt sätt, småsaker som jag använder mig av som inte är så viktiga egentligen, men som jag inte skulle ha vetat om jag inte hade ridit eller hållit på med hästar och vetat om deras beteende.
Det finns kvar, som spår, stjärnstoft, inom mig.
Och det är samma sak med människor som med intressen, människor lämnar också spår, stjärnstoft, inflytande på mig.
Bra som dåliga.
En person kan ändra hela din syn på precis allting.
Så vad jag egentligen vill säga med det här talet, är att det är helt okej att inte riktigt veta vem du är än, att inte kunna definiera sig själv bara så där.
Smälla ner sig själv på papper och säga "det här är jag" utan tvekan.
För vi är alla små galaxer, och vi evolverar och växer och krymper och stjärnor och intressen föds och dör inom oss hela tiden.
Vi är ständigt i växande, och ständigt förändrande, även om det bara är små saker.
Du är inte samma person som du var, du är inte samma person imorgon som idag, och du har ingen aning om vem du kommer vara i framtiden.
Men det är helt okej. Och som en vis man en gång sa:
"We all change, when you think about it.
We are all different people, all through our lives,
and that's okay, that's good, you got to keep moving.
So long as you remember all the people that you used to be."
Det går inte att förstå det, och du behöver inte förstå det, och du behöver inte kunna definiera dig själv.
För du är ständigt i förändring och ständigt evolverande.
Men vad jag vet, och som du också bordet veta, är att du alltid förändras för det bättre. Du lär dig av dina intressen, misstag och upplevelser, alla stjärnor och alla planeter och alla stjärnkonstellationer.
Du föds som en stjärna och du blir en galax, men du kommer dö som ett helt universum.
Tack för att ni lyssnade.
