Just a Bet

KAPITEL 2

Jag var tom på ord. Evan fucking Hart. Hade jag sovit med honom? Men varför låg han i soffan då? Jag tog kudden som fanns på golvet framför soffan och kastade den på hans ansikte. "Vakna!" Skrek jag åt honom i hopp om att väcka honom. Men lyckades inte. Så jag tog ett glas med kallt vatten från köket och hällde det över honom. Han vacknade med ett ryck. Till min förvåning hade han ingen tröja på sig och vattnet drippade ner från hans muskler. Han hoppade upp ur soffan med ett ryck och kollade irriterat på mig
"Vafan gjorde du så för??" Muttrade han surt. Han gick mot vad som förmodligen var badrummet och lindade en stor vit handuk runt sig. Jag följde efter honom med tunga steg.  "Vad fan gör jag här?" Frågade jag surt. Han svarade mig inte och gick mot köket och plockade fram frukost. Jag gick mot honom och tog tag i hans arm. "Du vet du får faktist prata Evan. " Han vände sig om och kollade på mig. Jag ångrade direkt hur nära jag valt att stå nära honom. Han kollade ner på korta lilla mig. "Du var full, och du hade glömt var du bodde så jag lät dig stanna hos mig." Sa han tillslut. Jag visste inte vad jag skulle säga. Evan Hart, skolans tjejmagnet också "badboy" hjälpte mig. "Varför hjälpte du mig?" Fick jag tillslut ur mig. Han höll fortfarande min blick. "Jag kunde inte bara lämna dig på parkeringen. Du vet väl hur snuskiga killarna där är." Jag kollade ner på mina fötter och han vände sig om och fortsatte göra frukost. "Vill du ha en macka?"
Jag kollade upp på han förvånande medans ett litet leende formades på mina läppar. "Visst!"

Till min förvåning var Evan mycket roligare och snällare än vad han verkade. Efter frukosten fick jag hjälpa till att diska med honom. "Såå bor du ensam?" Frågade jag honon medans jag skjölde av talrikarna. "Mina föräldrar reser alltid runt, de är nästan aldrig hemma. Och min bror bor med sin tjej. Så ja pretty much så bor jag ensam" Suckade han. "Dudå? Vem bor du med?" Avslutade han. "Teknist sätt så bor jag med mina föräldrar, men de är alltid på konferanser runt om i världen. Så jag är för det mesta ensam" Mina föräldrar var aldrig hemma. Och så har det varit sen jag var 14. Och nör de är hemma ska de altid klaga på hur dålig jag är. Jag saknade kärlek från dem. De brydde sig inte om mig.de trodde att pengar och saker gjorde mig glad. Men det enda jag ville var att känna deras kärlek. Jag hade fått låna en stor t-shirt av Evan för min klänning var rätt så obekväm. Jag väcktes i mina tankar när Evan plaskade vatten på mig. "Evan!!" Skrek jag. Men han skrattade bara så jag tog ett glas fyllt med vatten och hällde det över honom. Sedan sprang jag ut till hans trädgård skrattandes. Han sprang efter. "Orättvist!" Skrek han medans han sprang efter mig. Han hade en flaska som man andvänder för att spruta vatten på blommor, men istället började han spruta på mig. Jag halkade ner på det fuktiga gräset och Evan skrattade så mycket så han också föll ner bredvid mig. Vi låg som små barn på det fuktiga gräset och skrattade. Han vände sig om mot mig. "Din skitstövel nu är vi kvitt" sa jag.
Han ställde sig upp och räkte fram sin hand mot mig. "Tur att vi inte har skola idag annars skulle vi förmodligen få kvarsittning" pustade jag ut. Det var studie dag för eleverna pågrund av att lärarna behövde planera scheman för detta skolåret.  Vi gick in till hans hus och torkade av oss. "Tack.." sa jag tyst. Han kollade förvånande på mig "För vadå?" "För att du hjälpte mig igår kväll. Och för att du gjort min dag." Ett litet leende började sakta formas på hans läppar.
" Det var så lite så." 

Efter att vi torkat av oss spelade vi lite fifa. Han blev chockad på gur bra jag var. Klockan var redan 14.00 så jag tänkte att jag borde gå hem. Jag ställde ner kontrollen och ställde mig upp ur soffan. "Jag borde nog gå, jag måste duscha och sedan handla lite." Sa jag. Han pausade spelet och ställde sig upp. "Okej" han såg lite besviken ut. "Kan jag lämna tillbaka din tröja någon annan dag? Jag vill verkligen inte ta på mig min klänning nu."
"Självklart, du kan behålla den, den är finare på dig." Sa han medans vi gick mot dörren. "Du jag kan skjutsa dig hem så du inte behöver gå i bara en tröja." Sa han medans han drog en hand genom sitt hår. Jag log.  "Tack"
Jag berättade var jag bodde och han började köra.

När jag skulle kliva av bilen tog han tag i min hand och jag vände mig om. Han tvekade intw utan planterade en lång kyss på mina läppar. Och konstigt nog kysste jag honom tillbaka. Sedan backade jag. "Jag borde verkligen g-gå nu. Tack för allt" och med det sprang jag ut ur bilen.

Detta kapitel blev lite kortare men jag hoppas ni tyckte om den. Tack för alla som läst. Nästa kapitel blir fylld med drama. Hare gött!
Här är vilka jag ser spela mina karaktärer:
Evan Hart: Francisco Lachowski
Ava Millers: Lily Collins
Melanie: Gigi Hadid
Simon: Nash Grier
(Fler karaktärer kommer)