Kapitel 1

4 0 0
                                    

Året var 1993.
Elles telefon ringde.
- Hallå? svarade Elle när hon svarade i telefonen.
- Hej, det är Jossan (Jossan var en av hennes bästa kompisar), sa Jossan. Du, gör du något speciellt ikväll?
Elle ryckte på axlarna.
- Nej, inte vad jag vet i alla fall, svarade Elle. Hurså?
- Jag undrade om du kunde följa med mig, Hanna, Carro och Jonna till krogen som ligger cirka 500 meter ifrån dig? föreslog Jossan.
- Absolut! När? frågade Elle upphetsat.
- Vid typ halv åtta ikväll? svarade Jossan.
Elle blev så glad att hon nästan tappade orden.
- Det blir perfekt! sa Elle.
- Vad bra! Då ses vi där! sa Jossan glatt.
- Ja, det gör vi! svarade Elle.
Elle var nära på att lägga på när Jossan skulle lägga till något att säga.
- Och du, sa Jossan innan hon avbröts.
- Ja? avbröt Elle.
- Se upp för snygga killar, sa Jossan och skrattade glatt.
Elle skrattade smått.
- Det ska jag, eller i alla fall försöka, sa Elle. Hej då!
- Hej då! sa Jossan och la på.
"Gud vad kul!", tänkte Elle. "Det var länge sedan jag hängde omkring den där lilla krogen!" Elle tittade på klockan. Den var redan halv sex!
- Herregud! utbrast Elle. Jag som tar tid på mig att göra mig i ordning för sådana här grejer som att gå ut på krogen med vännerna! Jag måste försöka skynda mig!
Hon reste sig upp ur soffan och gav sig av mot badrummet för att ta en uppiggande dusch som gick på ungefär en halvtimme, sedan bar hon sig av mot sovrummet för att leta upp något att ta på sig. Först något att ta på sig för stunden, sedan något att ha på sig nere på krogen. Hon hittade ett par byxor och ett enkelt linne att ha på sig för stunden, och en svart-glittrig klänning att ha på sig på krogen. När hon hade satt på sig byxorna och linnet, gick hon raskt mot badrummet igen för att måla sina naglar ros-röda. Och sedan efter att lacket hade torkat gick hon mot sitt rum för att sätta på sig klänningen, platta håret, sedan locka håret, gjorde smokey-eyes, satte eyeliner på det, fyllde i sina ögonbryn med mörkbrun färg, la på lite hudfärgad rouge och smetade på ros-rött läppstift på sina läppar. Allt det där tog en timme och tjugo minuter. När hon var klar med att fixa i ordning sig så gick hon mot hallen och letade efter ett par skor att ha på sig. Och efter en kvart hittade hon ett par svarta, glansiga, högklackade skor som matchade klänningen. Hon hittade en väska också, och tog på sig en matchande skinnjacka. Sedan bar hon sig av utåt, låste ytterdörren och gick ner för alla trappor och ut från porten. Hon började gå mot krogen. "Var försiktig, nu, Elle, det är rätt halt ute. Och du har högklackat på dig", tänkte hon och promenerade bortåt krogen.

Hon var nu äntligen framme, lyckligtvis två minuter före alla andra. Men hon såg en skymt av Jossan komma ifrån höger sida.
- Hej! sa Jossan glatt och gav Elle en kram när Jossan hade kommit fram.
Elle hälsade vänligt tillbaka, och hon och Jossan började prata tills de andra kom.
Plötsligt, mitt i allt prat, så frågade Jossan:
- Har du någon pojkvän än då, Elle?
Elle skakade lätt på huvudet och svarade ärligt:
- Nej, inte än, Jossan. Jag är bara 20 än, jag har faktiskt massor med tid att hitta min sanna kärlek.
Jossan ryckte på axlarna accepterande och förstående. Och just då kom alla andra.
- Ska vi gå in? föreslog Jossan.
- Ja, det börjar bli jävligt kallt ute, svarade Hanna.
De andra vännerna höll med, så de gick in och satte sig vid baren.

Efter ett tag, när de hade druckit upp hälften av sina drinkar - eller i alla fall Elle hade druckit upp hälften av sin Cola, så kom en total främling fram till Elle.
- Hej, sa främlingen.
- Hej, sa Elle tillbaka. Vem är du exakt, om jag får fråga?
Främlingen presenterade sig för Elle. Han visade sig heta Peter Tägtgren. Och Elle tyckte att han var väldigt charmig, men trodde först att han var full. Men Elle presenterade sig för Peter. De två stod och pratade. Länge. Väldigt länge. Och till slut sa Peter till Elle:
- Du är söt, med en charmig ton.
Elle tog till sig mod.
- Och du är snygg, sa Elle charmigt, och ärligt.
Peter lutade sig mot Elle, Elle lutade sig mot Peter, och de kysste varandra.

Den Sanna KärlekenWhere stories live. Discover now