Elden sprutade sig tvärs över mitt huvud. Det nuddade en bit av mitt hår och jag kunde se hur en bit av håret flammade upp.
Mitt hjärta hoppade upp i halsgropen och adrenalinet höjdes. Bli inte rädd, Melody, visa ingen skräck. Jag kunde se framför mig hur glaset splittrades. Glasskärvorna höggs in i mina armar och blodet sipprade sig ner längs min kroppsbyggnad. Det var en oerhört smärtsam och okontrollerande smärta. Jag hann inte tänka, hann inte finna koncentrationen i mig. Jag var tvungen att greppa fast vid det och vända det med ens en blinkning. Det var svårt. Riktigt svårt.
Jag försökte få ett grepp om de tunna och genomskinliga trådarna som speglades upp framför mina ögon. Det kommer inte gå idag heller.
Mina ögon slöts och jag kunde känna hur fingertopparna fick en smekning av trådarna i mitt sinne. Jag drog med dom över de hundra trådarna och spelade en vacker melodi, fäste dom i ett knyte och slet bort dom.
Elden vändes. Flög fram längs väggarna bort mot den spegellika bergsväggen. Jag öppnade ögonen och skådade vad jag hade skapat. Mitt hjärta fylldes med en glädje och jag kände hur min kontroll över trådarna bröts. Med ens förvandlades elden till vatten.
Jag satte mig ner på den kala marken. Suckade över hur värdelös jag var.
YOU ARE READING
Eldstaden
FanfictionMelody. En tjej på femton år. Femton kalla vintras år. Hennes familj dör när hon är mycket liten, hon får leva upp hos Greven. Men där märker dom hennes mörka krafter. Elden. Greven fylls med en maktlysten och börjar använda sig av Melody. Nu måst...