Kidnappad

Kapitel 2

Repris:
Han puttade upp mig mot väggen och gav mig en kyss, jag försökte att hålla ihop munnen så att hans äckliga tunga inte skulle möta min. Men han var för stark
----------------------------------------------
Sedan kom jag på att mina fötter inte var bundna. Jag tog mod till mig och sparkade upp knät. Jag träffade precis där jag ville, mellan benen.
Mannen föll ihop till en liten boll,
Jag sprang upp för trappan och letade efter en telefon! Jag hörde tunga trappsteg komma upp för trappan
Var är är den där jävla telefonen? Tänkte jag för mig själv!
-Där är den skrek jag! Jag hämtade telefonen och sprang in på toan!
Jag skulle precis låsa om mig när jag kände någon rycka i handtaget!
Jag lyckades dra till mig dörren och låsa om mig.
-Taylor, när jag får tag på dig då ligger du riktigt illa till!
Jag sket bara i honom! Han är fan helt sjuk i huvudet.
Jag tog fram telefonen och ringde 112.
Det tog några signaler innan någon svarade.
-hej, du har kommit till polisen, det är Camilla Andersson du talar med!
-Snälla hjälp mig, jag är kidnappad hos en sjuk jävel snälla hjälp mig!
-vart befinner du dig då? Sade camilla
- jag vet inte?
-men lilla gumman är detta ett skämt eller? Sa camilla
-NEEEJJJJJJJ!!!!! Skrek jag!
Och la på luren!
-taylor om du inte öppnar nu, så ligger du jävligt illa till, sa han
-Aldrig!!! Svarade jag bestämt
-DÅ KOMMER JAG IN, skrek han
Jag hörde hur det bankade på dörren och sedan kom han in
Jag skrek och grät! Han tog tag i min arm och skrek
-Nu du din snorunge!
-snälla snälla jag lovar att aldrig göra så igen. Sa jag
-ledsen men det är försent! Sa han
Han tog ett stryp tag runt min hals och puttade mig mot en vägg! Men denna gången försökte han inte kyssa mig! Utan han tog fram en piska och började slå mig! Med den!
Jag grät och grät! Och skrek och skrek
-sluuuta skrek jag!
-du vet såhär går det när man inte lyder! Sa han
Han slutade att slå mig och tog istället tag i min arm och...