FLICKAN MED HÄMNDEN

4

Regnet smattrade på det immiga fönstret utanför rummet. Motellet var helt öde och jag var säker på att det bara var jag och Nathan som bodde här. Allt annat folk bodde antagagligen på hotellen för detta ställe var ruttet. Det var en speciell stank i rummet som gjorde det omöjligt att koncentrera sig på något annat. Hade någon dött här? Det kändes så.

Det var svårt att somna pågrund av stanken och tanken på att Nathan var där ute. Så istället försökte jag tänka ut anledningar till varför han skulle ta en "promenad" mitt i natten, ute i regnet. Inte ens jag var så korkad. Jag visste att det var någonting. Men jag fattade inte vad. Vi hade inte sett varandra på flera månader. Kanske var det något som jag inte visste eller hade att göra med. Men det var konstigt att Nathan inte berättade för mig. Han hade förändrats sen New York. Jag störde mig på det.

Jag vände mig om på mage och andades ut en djup suck. Den här stanken blev bara värre och värre. Kanske för att den var det enda jag fokuserade på.
-"Jävla Nathan", mumlade jag och satte mig upp i sängen med det vita täcket över mig. Jag kände mig klarvaken och skulle inte kunna sova. Det var bättre att göra något.

Jag satt en stund och funderade. Lät blicken glida över det mörka rummet och bestämde mig för att gå ut. Om Nathan fick ta en promenad skulle jag också göra det. Jag tog på mig min blåa tröja och ett par vita skor Nathan hade haft med sig. Dom var alldeles för stora men jag snörade åt dom så hårt jag kunde och öppnade dörren ut från vårat rum. Jag gick klumpigt med skorna men orkade inte bry mig.

Motellet var byggt på ett ganska konstigt sett. Alla rummen var byggda för sig och var som små stugor tätt intill varandra. Därför kom jag ut direkt på motellets överdrivet stora parkering. Jag traskade fram mot de två ensamma bilarna som stod på parkeringen och stoppade samtidigt in mitt hår innanför tröjan. Regnet smattrade ner på marken och jag kom på att jag glömt att låsa. Sakta vände jag mig om men kom på att ingen var här. Det fanns inget speciellt i vårat rum ändå. Liket som säkert var gömt någonstans i rummet var det enda som någon skulle kunna ta. Då skulle vi åtminstone slippa lukten. Jag skrattade för mig själv och skakade på huvudet.

Jag började gå igen och kollade runt. Motellet låg lite avlägset från centrum med en väg en bit bort där det körde förbi en bil. Jag hade ingen aning vart jag skulle gå och funderade på att gå tillbaka, men jag var nyfiken på vart Nathan tagit vägen. Han syntes inte till och jag undrade vilket håll han gått. Han hade varit borta ett tag nu. Det var så mörkt ute med vilket gjorde det svårare att se. Parkeringen lystes upp av tre svaga gatulampor. Den ena av lamporna flimrade hela tiden och ibland slocknade den helt. Det var säkert något fel på elektriciteten även här ute, inte bara i rummen på motellet. Det var konstigt att elen inte funkade. Ingen som jobbade här verkade göra något åt det heller.

Istället för att gå bestämde jag mig för att stå kvar på parkeringen. Det kändes plötsligt onödigt att gå iväg om Nathan skulle komma tillbaka från ett annat håll. Det var bättre att möta honom här. Och då skulle jag förhöra honom och fråga vart han varit.
-"Berätta sanningen", skulle jag säga till honom. Kanske var det ingen stor grej men jag ville ändå veta. Nathan var ingen hemlighetsfull människa. Chase hade varit det. Men inte Nathan.

Jag stod där i regnet och glodde ner på de vita skorna. Dom var otroligt fula på mig. Gick Nathan runt i dom här? Jag började skratta för mig själv och varken hörde eller såg att någon kom springandes över parkeringen. Bara några sekunder innan hörde jag några höga steg och sedan kände jag en hård duns när min kropp föll mot marken. Nathan kom mot mig i full fart och fällde mig. Han skrek och verkade riktigt uppjagad.
-"Vart fan är hon?", skrek han och drog upp mig från marken med händerna runt mina handleder. Men han släppte lika fort när han såg att det var jag.
-"Nathan vad håller du på med? Försöker du döda mig eller?", skrek jag tillbaka och reste mig upp från den våta asfalten. Kroppen ömmade och jag drog handen över min ena axel. Sedan tittade jag upp på Nathan och såg att han var både chockad och hade panik.
-"Vad är det som händer Nathan?", frågade jag och Nathan tittade runt över parkeringen. Han snurrade runt och tog tag i min hand. Höll åt om den och flackade med blicken.
-"Nathan?", upprepade jag och han vände sig mot mig.
-"Vi måste sticka Ana", sa han snabbt och drog med sig mig tillbaka till vårat rum.
-"Du måste förklara vad som händer", sa jag och drog emot lite. Jag ville att Nathan skulle förklara. Men han bara fortsatte dra med mig över parkeringen med sitt stenhårda tag om min hand.
-"Jag hinner inte nu, ta bara dina saker", sa han och vände sig om mot mig. Jag drog emot och han suckade åt mig. Vi stannade och han släppte min hand.
-"Jag vet inte vad som händer men vi måste härifrån okej?", sa han otåligt och tittade bort mot dörren till vårat rum.
-"Det är något skumt med allt det här", sa han och drog i min hand.