Kapitel 1.

7 1 1
                                    

"Vi har hittat en demon" Lucas röst ekade i korridoren. Jag vände huvudet mot hans håll.
"Ta hit den" sa jag.

Lucas skrek till sina vakter att de skulle hämta demon nr 307. Steg hördes och blev svagare.  "Lucas, var hittade ni demonen?" sa jag. Lucas rynkade ögonbrynen innan han förstod. "Vid en buske på ängen, Mästare" Jag spärrade upp ögonen, de borde inte kunna komma innanför barriären.

"Vad har sagt om att kalla mig mästare Lucas. Kalla mig Laura." Han skrattade. Hans vita vingar fladdrade. "Lucas, har barriären försvagats på nått sätt? Skicka våra bästa magiker till barriären." Han nickade samtidigt som vakterna kom in med demonen. Jag nickade mot dörren som att visa att de skulle gå ut. Innan de gick så satte demonen sig på en stol. "Varför är du här?" Demonen, som var en kille var helt tyst. "Svara mig!" Demonen harklade sig och sa med mörk kall röst, "Vet du inte vem jag är?"

"Nej, borde jag det? Du är en demon." Jag var förvirrad. Det såg han.

" Först så kan du kalla mig Nico, och jag är här av en fredlig avsikt. Jag är demonernas ledare, mästare, kalla det vad du vill." Han gjorde en gest med handen.

"Jag vill göra ett avtal. Ni fångar inga demoner, vi smyger inte runt och dödar änglar. Alla lyckliga, inga krig. Vi har inte råd med att förlora fler."

Jag nickade, demonernas befolkning har minskat sedan förra kriget. Även om det var för 100 år sedan så minskar de mer.

"Varför skulle jag lita på dig, Nico?" Jag rynkade på ögonbrynen och försökte förstå situationen.
Han log, men sedan bleknade det bort.

" Ärligt talat, det borde du inte. Men om du inte vill att fler ska dö så är detta ett fruktansvärt bra alternativ."

Jag förstod hur allvarlig situationen var, vanligtvis skulle de skickat "brevdemoner". Dessutom har aldrig, nästan aldrig det hänt att demoner vill ha fred, än minst be om det.

"Deal. Inga fler dör, okej. Men om någon skulle döda den andra?"

"Det är då, det blir krig Laura. " Nico såg rädd ut, man såg det i ögonen. Änglar går i kurser för att läsa av ansiktsuttryck. Nico hade ett stoneface nu. Han var allvarlig.

Jag sträckte ut handen för att visa att hon är med på avtalet. Nico sträckte tvekande ut handen.
Han tog tag i den och skakade den.

"Du kan flyga/gå hem nu." Jag log. " Berätta för alla andra om avtalet."
Jag vände mig och tittade ut genom fönstret i en minut. Sen tog jag en mikrofon som fanns på det gigantiska styrbordet.

"Hej, alla änglar. Det är Laura Angel. Jag har ett meddelande. Jag och Demonernas ledare har slutit ett avtal.
Vi kommer inte längre fånga demoner och de kommer inte smyga på oss och döda oss.
Anledningarna är tyvärr privata. Kom ihåg, och bryt inte mot det nu. Tack, det här var det från Laura Angel." Sen pep det som för att vissa att meddelandet var slut.

Jag vände mig och såg Nico stå kvar. "Du har inte gått ännu?"

Nico himlade med ögonen. "Det är ganska uppenbart att jag inte har gått, jag är ju här?"
Han fladdrade med sina svarta stora vingar. Sen flög han snabb iväg och gav en vindpust av hans vingar och doft.

Jag andades in den och suckade högt. Lucas kom in.
"Vad suckar du åt." Han tittar runt. "Och var är Demonen?"

"Han fick gå", Svarar jag. "Han hade ett meddelande."

Lucas nickade. "Ska jag skicka ut änglar som kollar så man inte bryter avtalet?"

"Ja, gör det Lucas. VI kan inte lita på de andra änglarna fullt ut. De har förlorat nära och kära p.g.a dem.

Sedan vände jag mig.
-----------------------------------------------------------------------<

Hai, guys. Det är en ny bok. To be honest, jag vet inte ett sk*t om änglar och demoner. Får nog improvisera. Det här var så dåligt, men måste ge er ett "smakprov"... Eller om det var för att jag skulle få se. Jag vet inte, men snälla skriv till mig på Wattpad. Då loggar jag in oftare och skriver mer.
That's it.
// Lilla, lilla jag.

You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: Apr 07, 2016 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

HeavenWhere stories live. Discover now