Mitt älskade Grekland

"Αγαπώ την Ελλάδα" (Agapó̱ ti̱n Elláda)

"Jag älskar Grekland" är kanske något många semesterfirare säger. För vem älskar inte Grekland och dess underbara hav, natur, oliver och 11 miljoner trevliga glädjespridande invånare? Men vad gömmer sig egentligen bakom den fina ytan?

Klockan har precis slagit 13:00 på den grekiska ön Rhodos. Planet landar lite vingligt på den lilla solblekta landningsbanan. Ut ur planet stiger cirka 150 förväntansfulla passagerare, bland dem jag själv, min lillasyster, mamma och mormor. Detta var den fjärde gången vi åkte på semester till underbara Grekland. Efter knappt en timme var vi framme på hotellet "Elysium restort and spa", som är beläget cirka 20 minuter utanför Rhodos stad. Längs med den steniga stranden, "Faliraki beach" ligger 7-8 andra stora "resorts" med samma rena, lyxiga stil som "Elysium". Efter en första anblick ser området, "Faliraki beach" helt fantastiskt och härligt ut. Men det kommer snart att ändras.

Buffe'n på all inclusive hotellet står dukad och hungriga gäster strömmar in i resturanglokalen. Tempot hos servitörerna ökar och resturangchefen går runt med bestämda steg och övervakar hans servitörer. Ute på altanen har precis ett glas åkt ner i stengolvet och bara några få sekunder senare kommer chefen in med servitören som tappat glaset. Han går bestämt ut i köket och den stackars servitören följer efter, vad har han för val? Några minter senare kommer chefen ut med servitörens fördetta förkläde. Servitören ser vi inte mer under hela veckan.

Att bli avskedad endast på grund av ett tappat glas, är det verkligen rätt? Att inte få säga hejdå till sina arbetskamrater och gå ut bakvägen för att inte synas och göra att hotellet framstår som dåligt. Är detta rätt? Jag tycker att detta är alldeles för grymt och omänskligt. Detta tycker jag för att Greklands ekonomiska läge är mycket dåligt och servitören som var i 30-35 års åldern antagligen hade en familj där hemma att försörja, hur ska han nu kunna göra det? På grund av Greklands dåliga ekonomiska situation får arbetslösa inget bidrag eller sjukvård (sjukvården kostar för alla), detta gör det så gott som omöjligt att överleva utan att ha ett jobb och en inkomst. Kanske hade servitören till och med ett sjukt barn som är i behov av sjukvård. Vad kommer att ske med denne?

Kvällen efter händelsen bestämmer vi oss för att utforska området innan det är dags för middag. Hotellen ligger som sagt utmed stranden och bakom dem finns inget förutom en väg som går in till staden. Vi går längs med vägen "ner" (norr) på ön. Vi går förbi de pampiga hotellen och njuter av kvällssolen. Plötsligt hör vi runt tre/ fyra hundar som skäller aggressivt. Vi lyssnar noga för att lokalera vart hundskallet kommer ifrån och ser hur tre spinkiga hundar är fastknutna i ett litet hundhus. Runt dem sitter ett rostigt stängsel med taggtråd. Vi väljer att genast gå till hotellet igen.

Jag inser mer och mer att mitt älskade Grekland kanske faktiskt inte är det jag trodde, eller kanske det jag ville. Greklands fina idyll, semesterparadiset har för mig övergått till ett land med dåliga förhållanden, både för människor och djur. Jag skriver ner mina tankar på ett linjerat papper för att få ut mina känslor, sedan stoppar jag ner det i resväskan.

Efter gårdagens händelser bestämde vi oss för att ta en shoppingtur in till Rhodos stad. "Gamla stan" är känt för sina gator fullproppade med turister och souvenirer som ligger innanför en gammal borgruin. Solen stekte och luften var dålig i de trånga gatorna, det var minst 35 grader och efter ett tag började vi bli trötta, vi bestämde oss för att ta en genväg ut ur borgen och kommer fram till ett slags taxi-område. En liten bit innan området sitter två små barn i fyra-årsåldern på trottoaren, en pojke och en flicka. De sitter på varsin sida av vägen med en sliten pappersmugg framför sig, de är brunbrända och killen har en smutsig t-shirt och ett par shorts på sig. Jag är inte långsam med att få upp mobilen ur fickan och fotar diskret synen.

Dessa händelser har fått mig att inse hur dåligt ställt människorna i Grekland faktiskt har det och att vår Grekiska idyll inte alls stämmer med verkligheten. Jag tror att det som verkligen "satte fart" på mina tankar var händelsen i Rhodos stad eftersom att jag endast har sett liknande saker på tv, vilket inte alls berör mig på samma sätt. Här blev det väldigt konkret och gick inte att undgå. Hemma i tv-soffan brukar jag bara byta kanal eller gå iväg en stund, kanske för att göra en kopp te. Här fungerade det inte så. Det var oundvikligt.

Samtidigt är Grekland, som jag nämnde inledningsvis, ett underbart land med vacker natur, fina stränder, god mat, mycket sol och trevliga människor.

En möjlig lösning på problemen jag precis har nämnt är att Grekland utvecklar sin turism ännu mer, satsar på utbildning och information och på så sätt får bättre ekonomi.

För att detta ska bli möjligt måste vi välja Grekland när vi ska på semester. Det är då viktigt att gynna Greklands lokala näring och inte storbolagen som har all inclusive- hotell, till exempel Apollo, Ving, Fritidsresor osv. Reser man med ett storbolag går väldigt lite pengar till den lokala näringen eftersom att transporter, mat, hotell, flyg osv oftast ingår i priset när man bokar resan. Bokar/ köper man istället ovanstående saker separat går mer pengar till den lokala näringen vilket gör att möjligheterna för landets ekonomiska utveckling ökar. Detta sätter även press på turismen, den måste helt enkelt utvecklas eftersom att mer turister kommer till landet. Då får de mer pengar och kan på så sätt ha råd med bättre utbildning och informera invånarna om djurskötsel och mänskliga rättigheter (framförallt barnens rättigheter). Då skapas mer jobb vilket ger kapital. Då blir ekonomin bättre och bättre och spiralen går upp.