Dig som jag alltid velat ha

Kapitel 1

Cassie

Jag vaknar av ljudet som jag avskyr mest av allt. Man skulle tro att det var pappas stereotypiska pappasnarkningar som hörs från jordens alla hörn, men faktiskt inte. Utan istället är det en störande liten jävel som piper gång på gång, trots att man tycks ha stängt av den. Men det verkar som att mackapären i fråga är en aningens glömskt för den börjar ta ton igen, fem minuter efter att man stängt av den. Idag är det en av dem dagarna, om inte värre. Den inavlade tjocksmocken verkar gå för att göra mig döv när den tjuter denna onsdagsmorgon. Andra skulle definiera detta objekt som en billig men lite söt väckarklocka. Jag brukar kalla honom mammaknullare, eller Robert. Båda brukar funka bra.

Anledningen till att han ibland kan kallas för lite taskiga skällsord är för att han oftast vill illa. Hans ringande tyder på att det är skoldag, om han inte vill festa till det lite och tar helg en aningens för tidigt. Eller tja, han tar ju helg på lördag och söndag, men man kan ju konstatera att han inte är bakis, för varför annars sjunger man klockan sju en lördag? Kanske tror Robert att han är på Brassan i det lilla Edet och sjunger karaoke på scen, men dock utan publik. Eller iallafall publik som hör honom eftersom den endast består av pensionärer som hör allt annat än medelmåttligt.

Denna onsdagsmorgon försöker Robert som vanligt med att uppmuntra mig att gå upp genom att låta som ett brandlarm, och han lyckas tills viss del. Men jag skulle vilja argumentera för att det faktiskt är första dan i skolan efter ett roligt sommarlov och det är ju solklart att vill gå upp tidigt för att kunna göra sig fin till sin första dag? 

Trots att den varma och sköna sängen kallar på mig går jag upp. Jag gör min organiserade morgonrutin och har i mina trådlösa hörlurar på min morgonspellista för att få motivation. Efter att ha sminkat mig och tagit rekordtid lång tid på mig att välja klädesplagg till dagen smyger jag ner för trappan mot köket och gör mig en frukost. Fast jag skulle nog inte beskriva det så mycket som en frukost då 'frukosten' består av två mikrouppvärmda pizzor.

Mina icke-existerande italienska rötter gråter när jag  trycker i mig hawaiipizzan med kebabsås och pizzasallad på sig. Jag går upp till mitt egna lilla badrum, borstar både tänder och håret och sedan tar jag upp ett par solglasögon ur byrålådan och beger mig ut mot bussen mot skolan. Jag funderade på att ta min lilla kärriga-Kia till skolan, men avstod från idén, dels för att det är dyrt med skolans parkering och för att mina kompisar alltid retar mig med den.

När jag var klar gick jag ut, startade jag min fula bil - förlåt bilen men en gammal sketen och rostig Volvo är inte lika fint som en ny BMW. Bilen startade med ett ryck och sedan ett brak och så var jag iväg för att skjutsa min bästis Jaz. Hon är en av mina bästisar som bor nära mig, så det är därför jag skjutsar henne. Resan i den bekväma bilen tog slut och jag klev snabbt ut ur den varma bilen och knackade på den bruna trädörren.

Efter jag väntat på att hon ska öppna och blivit genomblöt ringer jag hon på hennes telefon. Tänk om hon inte ens är hemma? Eller är sjuk? Fast då borde hon väl ringt? Eller?

Oavsett vad ringer jag upp henne och innan jag vet ordet av har hon svarat.
"Hej Jaz," Säger jag irriterad. Vi kommer snart bli sena. Men jag var glad över att hon faktiskt svarade.

"Ehm hej Kim," Svarade hon och verkade ha lite bråttom. Man hörde utanför huset hur någon sprang upp och ner för trapporna, hit och dit igenom olika rum och kanske till och med sprang in i saker. Så är min kompis Jaz.