You Are Special

Prolog

HEEEJJ!!

Jag heter Nadja och är en tjej på 14 vintrar jag lever med min mamma Jahina och min pappa Johannes, jag hade en bror som hette Ian men han dog för att han hade tagit en överdos.
Jag är väldigt tyst och ensam av mig, jag har inga vänner och jag har ingen jag kan prata med för mamma och pappa om jag nu ens kan kalla dom det, mera sagt Jahina och Johannes. Dom är aldrig hemma och när dom väll är hemma så behandlar dom mig som luft.
Men iallafall jag orkar inte bry mig längre för det har varit så ända sedan Ian dog för alltså 2 år sen. Han var alltid den dom brydde sig om, det var han som hade allt, det största och finaste rummet i huset, mina "föräldrar" lagade mat åt dom tre medans jag fick stå och laga min egna mat. Ibland om vi inte hade någon mat hemma så hittade kanske Jahina två mackor eller något hemma och gissa vem som fick dom, jo Ian!!
Men nu ska jag inte prata skit om Ian utan han var faktiskt den jag kunde prata med om jag mådde dåligt eller om jag mådde bra, det var han som gjorde mig lycklig men sen den 23 maj 2014 så hade jag aldrig någon att prata med längre för alla mina vänner lämnade mig och Jahina och Johannes brukade aldrig mer vara hemma. Men om dom ska behandla mig som luft så behandlar jag dom som luft.
-----
Men nu lite fakta om mej istället, jag har brunt rakt hår ner till rumpan ungefär(fast på bilden över har jag lockigt hår), jag är ca 1,67 cm lång, jag är ganska smal och har en ganska väll tränad kropp, mina ögon är bruna. Det är väll typ allt om mej, jag är ganska deprimerad oftast, jag skär mej och mår allmänt dåligt tack vare alla som har lämnat mej ensam.
-----
Sen en dag i början av sommaren så började jag känna mej konstig och bli törstig av blodet som kom ut ur min kropp när jag skärde mej, jag är rädd..

-----

Så, nu var prologen klar. Vad tycker ni?
Min första så mobba mej inte. Den blev väldigt kort, blir längre sen, lovar!💖

Kapitlerna kommer upp när jag har lust att skriva men ska försöka få upp ett kapitel i veckan iallafall😊